Upp i varv
Uppåt i humöret och energin på topp! Det kan man ju önska sig den här tiden på året.
Ja jag har då gjort mitt bästa för att pigga upp matte. Och det hjälpte. Katten också, om hon inte är på språng igen, efter halsont och snuva i två dygn bara. Jodå, lite hundkärlek tar bra. Och så var ju husse med förstås. Han är också bra på att pigga upp.
Skönt att allt är tillbaka i hjulspåren igen, tycker jag. För ingenting funkar här hemma när inte matte är MED!
Allt är bra nu och jag kan ta en middagslur utan att bli deprimerad för det.
HA! säger jag till regnet och rusket: Jag bryr mig inte! HA!
Sympatiserar helt!
Det är matte som mår PEST! Och jag med då, så klart. För här ser du en som sympatiserar! Förresten är det uselt väder därute också. Lika gott att stanna inne i husvärmen.
Vi sover skönt, matte och jag. Hon under filten och jag ovanpå, ihoprullad vid hennes knäveck. Inga problem att hålla värmen. Idag är en sådan kojdag. När husse sedan kommer hem får jag väl ruska upp pälsen och följa med ut en sväng förstås. Man måste ju lufta svansen lite. Sedan kryper jag ner hos matte igen.
Lite tråkigt är det, fast vi myser. Undrar hur länge hon har tänkt tryna här? Ont i halsen - hur lång tid tar det?
Husse - vänta på mig!!!!!!
Gråkallt.
Skrotväder - läs kojdag!
Jag ligger och drar mig i kojen eller på fällen hela dan. Matte med.
Nä det ser ut att dröja tills snön kommer och livar upp. Man kan ju bli deppig för mindre. Och både husse och matte har mängder att göra, verkar det som. Jag är med nästan varje kväll. I alla fall blev det hela dan på kontoret igår, och i kväll ska vi bort igen. Så jag tar mig en rejäl eftermiddagslur jag. Så jag är pigg när husse kommer hem.
Maten får gå fort för vi ska iväg igen. SUCK vad de rusar omkring. Nu knyter vi oss en stund i soffan, matte. För det blir sen kväll igen.
Duktig vovve!
Tänk att man lyckas vara "duktig vovve" varje dag! Och så får man en levergodis.
Som igår t ex, när jag följde husse på jobb. Då fick jag lov att vänta i bilen en fläck, och vips var jag duktig igen.
Så skulle både matte och husse ut och åka bil. Då kan man ju bli lite misstänksam, för det betyder ofta att det är dags för ett mattejobb. Ja, att hon ska någonstans och underhålla, eller gå på möte.
Mycket riktigt, jag och husse fick vänta själva i bilen en fläck. Tänk, jag var duktig då också.
Det är allt tur att de har mig, tänker jag ibland. För annars skulle de väl aldrig vara hemma i lugn och ro. Då skulle de säkert springa omkring var för sig på olika möten och underhållningskvällar. SUCK, va trist för dem det skulle vara. Och vad ensamma de skulle vara i soffan här hemma om kvällarna. Och inte tror då jag att de går ut och går varje kväll om inte jag är hemma och ser till att de gör det.
NÄ, det kan ju vara drygt att hålla reda på hussar och mattar. Så visst är jag "duktig vovve" och väl värd en och annan levergodis, även om jag själv inte räknar just det att sitta själv och vänta TYST, som en anledning.
Hon har åkt.
Och nu är man ensam igen. Nja, Trissan springer runt på granngården förstås. Henne kan man lita på. Fast idag bryr jag mig inte.
SUCK
Jag som var så kär igår.
Fruntimmer...
MEN jag tröstar mig med minnet från helgens KOLBULLEFEST!
HA!
Whouah, löptik!!!
JAG ÄR KÄR!
Trissan kompisen i granngården har besök. Av den sötaste lilla skottedamen du kan tänka dig, OCH hon löper precis nu!
Det kände ju jag på långt håll. Så fort vi klev utanför dörren, matte och jag. Det tog ett tag innan matte förstod vad det var. Hon trodde säkert jag hade fått totalt fnatt, som drog så hårt i kopplet.
Sedan såg hon grannen ute med TVÅ små hundar. OK, det var det.
Själv promenerade jag och sötnosarna, flåsande och svansviftande liksom i en dimma. Tja det blir så när jag blir störtkäar. Hör inget, bryr mig inte om något annat. Bara den SÖTA LILLA TIKEN!!!!!!!
Matte sa NEJ.
Vi fick lov att gå på varsin sida av vägen. DVS, jag och lilla mumsan gick i mitten, så nära och så tätt vi bara kunde.
Och Trissan, tänk, hpn blev inte svartsjuk heller. Bara glad som vanligt när vi hälsade. Vi är ju kompisar, förstår ni, vare sig hon löper eller inte.
Fast jag erkänner att ikväll hade jag bara ögon för ben lilla högbenta vackra vita..., och SOM hon lade svansen så käckt på sned också!! Ni kan inte ana.
OUH va kär jag är. Undrar om det går över till i morgon?
Annars blir det nog lite si och så med maten. Förresten, hör du matte? Sa inte du att jag skulle banta? Och nu är jag kär. Det är ju som på beställning. För det vet väl alla att DÅ bryr man sig definitivt inte om sådana vardagligheter som mat.
Matte, nu vill jag ut igen! Bara lite... en liten stund... hon kanske är kvar än... sniff sniff, släpp ut mig, snälla matte...
MAN KAN BLI KÄR FAST MAN ÄR SENIOR, förstår du det, matte?
Har kräkits!
Och jag vet varför, och det gör matte med. Men gott var det!
Jag har varit på kollo i helgen, förstår ni. Först blev det grillfest i det fria, med mycket springa runt och gräva gropar och skälla och busa och så. Jag hade egen korv med, men så var det någon som bjöd på smaskens kolbulle, så den dieten funkade inte. (ifall nu korv är nån diet, vill säga) Och så blev det lyxvovvemat i liten ask, och det är ju så gott, så. Fast det tycker inte min mage nu för tiden, det vet jag. Men det struntade jag i. Så var jag förstås ute och sprang också hela nästa dag, härligt!
Sedan när jag blivit ordentligt trött och slut vankades stor middag med köttfärs och så, till mitt vanliga foder. Ja gudars skymning vad jag åt och åt.
JO JAG VET! och mycket riktigt: överfyllnadsskyddet har klickat in nu, så att säga. Flera rundor ute sedan i morse, och lilla magen är INTE glad i dag.
SUCK, har till och med kräkits - 2 ggr. Men VILKEN FEST, VA!!!!
Matte och jag - vi tar det lite lugnt idag. Jag känner mig lite OFF, och har inte ens lust att sniffa på levergodis.
Nu blir det dietvecka. Ja för en gångs skull ska det bli riktigt skönt. Och lugnt och vila, för idag känner jag att jag är senior.
Morsning så länge.
Jag har fått reflexer!
Ja, inte sådana som man hoppar runt för, utan sådana som lyser i mörkret. För nog är det mörkt här hemma i byn. Gatlyktorna räcker inte alls till för mer än vägkorsningen. Förbi vårt hus är det kolsvart. Så husse har fixat lite utebelysning för att lysa upp gården. Men ute på vägen, helmörkt alltså. Och jag gillar inte mörker nåt vidare. Ja du ska inte tro att jag skulle vara mörkrädd eller så, men när det inte ens finns skuggor som rör sig så... Jag ser inte ett dyft i mörkret, och det gör inte matte heller.
Vi går där liksom på känn båda två när det är dags för promenad. Så nu har jag reflexkoppel och blinkande rödljus vid selen och extra reflexer runt halsen. Mattes ide. INTE MIN! För det där röda ljuset slamrar ju som en tom konservburk mot fästet när man går. Grannhundarna blir som tokiga och skäller så de tappar rösten. Det går ju inte att smyga på dem heller som det låter. Nä USCH!
Förresten har matte fått reflexer hon också runt om på jackan och dinglande från hennes fickor.
Tänk när det kommer en bil, undrar vad den föraren ska tro när de ser den oformliga BLOBBEN med olika reflexer och ljus som rör sig efter vägkantn. Kan slå vad om att någon redan tänkt: ALIEN! (Utomjordingar menar jag) Och så kör de nästan i diket av chocken.
Matte matte vad tänker du på. Det räcker med hälften!
Jag är på kollo!
Det bästa kollo jag vet - i Furudal. För där kan jag springa fritt i skogen och nosa efter lite allt möjligt. En gång kom ett rådjur och sprang rakt framför mig på stigen. DÅ blev jag så förvånad att jag inte ens kom mig för att följa efter. Jag tittade bara på min X-tra husse som skrattade. Så det var nog inte något viktigt ändå. Jag gick hem, jag.
En gång var där en massa rävungar som jag lekte med också. De var kul, fast annorlunda. Och vi talade inte om det för matte förrän efteråt. Hon är så in i vassen rädd för rävskabb och sånt. Tänk, jag fick mig en kur "för säkerhets skull" i alla fall. Fast det var ju kul att träffa de där små spetsnosarna.
Ja ja, den här helgen är det kollo som gäller. Min X-tra matte och X-tra husse brukar vara superhygglo med maten och så. Och det går fint att leka med dem på kvällarna också. Jag har en massa sockor och annat tuggskoj där, egna filtar och egen hörna i soffan vid Xtramattes fötter. Det är fint. Hon är bra på att borsta mig också när det behövs. Inte FÖR ofta. Jag tycker INTE att det behövs lika ofta som min matte tycker det i alla fall.
Idag kommer husse och matte för att äta middag på mitt kollo. Sedan ska vi fara hem tillsammans. Det är bara bäst av allt. För hur det än är så...
hemma i vår egen soffa mitt emellan husse och matte - DÄR ÄR MIN PLATS!
Snö! Det kan ju pigga upp en en tax!
Fast inte har det kommit fullt så här mycket snö som på bilden ännu. Nä, men det har börjat! Jipiiiee, härligt skönt att rulla sig i. Och så blir inte matte allergisk heller, som hon blir av gamla löv och gräs och så.
Tänk, alla lukter blir lite extra markerade också. En tik kan dofta gott runt hela kvarteret. Ja, jag blir ju alldeles uppjagad ibland.
Det säger jag. Så länge det bara inte är kallt så tassarna fryser fast när man lyfter på benet, så är då VINTER det bästa jag vet. Just nu, i alla fall. (och näst efter husses favoritfalukorv)
Kom med mig ut och mys, matte! Nä INTE frys - utan MYS sa jag!
Zzzz
Måste du väcka mig NU?
Är det dags att åka hem redan?
Jag ligger hellre här och myser på hussekontoret...
Jobbar hos husse
Det gäller att hålla sig alert och vaken på husses kontor. Fast jag fuskar med det ofta jag kan. Idag är matte med oss också hela eftermiddagen. Hennes jacka är ju varldens skönaste att sova på, så jag tar paus så mycket jag orkar.
Visst kommer det mycket folk som vanligt. Men de får väl hålla till godo med bara husse. Jag behöver väl inte komma fram och svansvifta och nosa VARJE GÅNG? Alla vet ju ändå att det är MITT kontor, och ingen annans.
Åh så mysigt fridfullt det är här i stolen bredvid mattes. På hennes varma vinterjacka. Husse pratar i telefon och nu kom det någon igen. NÄ, jag bryr mig inte ens om att öppna ögonen.
GONATT
Höstmörkt, kallt och blött
Förresten bryr jag mig inte om att solen tittar fram då och då. Min korg står i hörnet vid elementet i köket. Där är SÅ varmt och mysigt. Jag har fått en ny filt, blå och fleecevarm är den, och perfekt att bädda med.
Så jag tror jag tar kojdag idag faktiskt. I alla fall tills ikväll...
FÖR DÅ KOMMER HUSSE HEM IGEN! Han har varit borta flera nätter nu, och matte och jag har det ensamt i sängen, och lite svårt att sova. Jag gillar ju krypa under husses täcke en stund varje kväll och liksom smaka på hans vader. Sånt är MYS!
Jag längtar till i kväll! Så stör mig inte nu onödan nu, matte, för jag tänker minsann ligga här i min korg och vila upp mig tills Husse kommer hem! För det är ju mitt jobb att så att säga få honom att lukta som han ska igen. Så det blir nog mycket nufs bakom örat, på handen, och så vaderna.... MUMS! Du får flytta på dig då, matte - jag först!
Snöruggigt och ingen husse!
SUCK
Matte och jag får mysa så gott vi kan själva den här helgen. Jag hade tänkt mig en trevlig promenad, nu när hon blivit bättre i ryggen, så hon orkar följa med en bit.
OCH SÅ SNÖAR DET!
Inte mig emot, men matte! Hon avskyr ju snö och vinter. Nu blir det kort snabbis för att klara av det nödigaste, så hem till soffhörnet igen.
TÄNK om jag kanske kunde övertala henne till att stanna en stund därute i snön. Det är ju så härligt att rulla sig i den. Pälsen blir perfekt tvättad och härligt doftande.
Fast det tycker väl inte hon.
LITE ska jag rulla mig idag, bara lite matte. för se JAG, jag tycker det luktar mums jag!
Höstdimma och katter
VEM vill vara ute frivilligt i detta väder? Inte då jag. Och inte matte heller. Fast det kan förstås bero på hennes envisa ryggskott.
I morse var det så råkallt och dimmigt, att till och med jag frös om benen. Matte såg det nog. Förresten frös hon själv och huttrade i dimman.
Då dök där upp en otäck skugga, och jag blev jätterädd. Ja, jag blev ju tagen på sängen. Såg den inte förrän den var FÖR Nära, och på väg rätt emot mig!
Det var grannens katt. Det gick inte att se det i dimman, bara. Han fick i alla fall mitt bästa och mest varnande skall rakt i örat. Oj, vad snabb han var.
SÅ räddade jag hundäran ordentligt, fastän jag blev rädd. (Se bara hur lätt sådant är att erkänna, om man bara inte gjort bort sig)
DIMMA - det gillar jag inte alls.
Jobbar på kontoret
Både husse och matte är med idag. Vi är på husses kontor, men matte ska så klart iväg snart på ett VIKTIGT MÖTE. Det är så typiskt. Aldrig får man ha dem båda två för sig själv en dag. Kvällar och nätter räknas inte, det är familjetid!
Som igår kväll till exempel. Matte var borta till sent, och husse och jag på möte till sent. Vi fick ju max en timme i soffhörnet tillsammans. Sedan var det hög tid att dyka i säng. I alla fall för mig och husse.
Matte är en riktig nattuggla, hon. Sitter gärna uppe och ett avsnitt till på favoritserien.
Imorgon får vi besök hemma i köket. Det är bra, för då är de hemma åtminstone, båda två. Det är någon slags tävling eller utmaning eller vad det var. Tja, jag hoppas matte och husse vinner. Fast det viktigaste är ju att de är HEMMA. MED MIG! Om det sedan dyker lite annat folk dessutom, så inte gör det mig något. Bara trevligt att träffas.
Som vanligt misstänker jag att det egentligen är mig som de kommer för att hälsa på! Jag brukar inte ha fel. Det märks oftast på hur de hälsar, och hur de pratar med mig. Om de nu ens kan hålla fingrarna i styr. De flesta människor jag känner VILL ju klappas också. Det får dem så gärna.
När man är stolt och vacker, som jag, då får man låta de små liven hållas, annars kan de bli besvikna. Och se, det är otäckt det: besvikna människor. Inte vill jag ha sådana omkring mig.
Hoppsan nu får vi besök på kontoret....
När ska dem sluta jaga?
Jag lovar att jag inte är den enda hunden i byn som avskyr när det SMÄLLER! Det påminner mig bara om den där Tor som matte pratar om när det är riktigt regnblåsigtmörkt därute. Han som slåss mot jättarna. Nåja, inte för att jag någonsin har sett honom själv, men hört honom har vi minsann, flera gånger i sommar. Då springer jag fort in och håller mig under bordet, tätt tryckt mot mattes fot, för hon är modig.
De här sista veckorna har de jagat, säger matte. Vaddå för något, undrar jag, och HUR kan det smälla så hemskt? Om det smäller så varje gång någon ska jaga, så vill jag aldrig vara med på jakt. Och det är ju lite synd också, för jag gillar att spåra upp saker och djur och så. Nosen tar ju aldrig fel.
Just nu säger min nos, att matte ska fika. Det vankas säkert lite levergodis till mig. VOV
SNÖ!
Igår kväll kom det, fullt med snö på hela gården. Först förstod jag ju inte ens varför det var så kallt om tassarna, och backade in igen över tröskeln. Men Husse tog ett stadigt tag i kopplet, så det var bara att följa med. Tänk - efter bara ett par steg kom jag ihåg det - SNÖ! Härlig, vit och ren. Överallt låg den vit på marken och lyste upp hela gården. Svansen började gå utan vidare, för vinter - det gillar jag skarpt.
Nu kom det inte så mycket förstås. Det gick inte ens att köra ner nosen och frusta, för då bet man i gräset direkt. SUCK, synd att det inte fortsatte snö.
Men Matte, hon surade i soffhörnet hela kvällen. Vinter är inget för henne. Fryslort!
Själv tycker jag det är KUL med snö, om den nu bara vill stanna kvar. Men det dröjer väl. Idag är Matte glad igen, för solen skiner och varenda snöflinga har regnat bort i natt. Det ser nästan ut som sensommar därute, OM man inte sticker ut näsan och fryser om den, eler OM man inte kollar in alla löv som singlat ner över gräsmattan.
Matte och jag gick på promenad idag. Då kom TRISSAN hem i granngården, och vi gick dit! Underbart att busa lite med kärestan. Vi sprang varv på varv runt runt på granngården, tills Matte ville gå hem igen. Hon är så god i lukten, Trissan, så nu är jag KÄR igen. Kanske ska hon flytta hem från sommargården för vintern nu? Då blir det många lekar på våra gårdar här i höst, i snö och slask och lervälling och gamla löv och... Det blir KUL, tycker jag, men vad Matte tycker... Det är mera tveksamt.
Jag säger bara det, vad som helst bara jag slipper bada!
Nu är hon igång igen!
Matte och jag
Igår kväll åkte vi alla tre - husse med - till ett ställe utanför Mora. Matte skulle jobba. Hon hade klätt sig i "1800-talskjol" och jag fick inte sitta i hennes knä- Förklädet var ju vitt. HUR kan hon ta på sig sånt, när jag är med? Det är ju mitt knä! Det vet alla. Jag surade lite i baksätet.
Så gick jag och husse en lång lång promenad ikvällsmörkret runt det där stället, medan vi väntade. Vi såg matte därinne, som berättade och viftade med armarna. Vi hörde applåder och skratt, så vi förstod att det gick bra.
Så äntligen kom hon tillbaka. Jag var trött och HUNGRIG. Tänk, vi kom inte hem förrän efter 9. Helt utsvulten blev jag, och husse med. Men vi hade en skön kväll ändå sedan.
SUCK
Nu är hon alltså igång för hösten, med jobb, berättande och massor med datorskrivande. Många sena kvällar blir det nog framöver. Både husse och matte kör igång sina kvällskurser snart, och husse ska då jämt bort och spela med något band också. Rena hundlivet alltså, när man knappt vet var man ska vara nästa vecka.
Tja - det förstås: MED HUSSE OCH MATTE ÖVERALLT vill säga.
Tur att matte inte byter klädsmak så där jämt, för jag vill ju ha mitt mattesknä i fred.
Hemma, hemma hemma!
Så härligt skönt att kunna sträcka ut sig och springa runt på gården. Fast det var kallt i gräset. Så skönt att sniffa längs diket efter granntiken och se om något har hänt de här dagarna jag varit borta. Och fy så kallt i det långa gräset. Matte och jag gick en långpromenad så fort vi hann, och jag FRÖS om svansen. Det blev en mycket kortare promenad än jag tänkt mig. Matte frös också.
Det är vitt på marken om morgonen, och husse säger att det är nattfrost. Fy då, vad det biter i tassarna. Alla insekterna - nästan - är åtminstone borta nu. Alltid något!
Ska det bli vinter nu på en gång matte? JAG VILL INTE FRYSA!
Visst blir det kul med snö, men inte NU!
ÅH, jag längtar tillbaka lite grann till Göteborg, för där är då inte lika kallt om nosen. Vi skulle ha stannat ett tag till, tycker jag.
Nu ska jag krypa upp i min varma korg, som står nära elementet. Där kan jag i alla fall sova lugnt utan att bli frostbiten. Kanske jag inte kliver upp förrän till våren - som björnarna!
gonatt
