algots dagbok

Marknad i centrum - då vill jag vara med. Dit kommer varenda mysig tik, och alla mina vänner. Det var ju så roligt igår. Varför kan det inte vara marknad varje dag?
Matte såg inte klok ut, med den långa kjolen och huckle på huvudet. Ja, det var förstås många som gick omkring och klafsade med långa kjolar runt vaderna. Det skulle ju vara gammeldags allting.
Tur ibland, att man är hund, för då behöver jag inte klä ut mig, någonsin!
Utom när vi åker cab förstås. Då får jag också huckle på huvudet. Men matte säger att det är för att jag inte ska få ont i öronen.
Förresten bryr jag mig inte ett dugg om folk flinar åt mig. Huvudsaken är ju att TIKARNA bryr sig - och det gör dem. En annan har mångårig erfarenhet av det.
Igår var det en finfin tikdag, minsann. Många dofter överallt. Jag drog iväg med husse, åt alla håll. Blev väl lite ivrig, och flåsig, men HÄRLIGT var det.
Husse tog stadigt tag till slut, och så gick vi en riktig promenad, på andra gator - inte marknadsgatan. Det var ju tur det. För visst behövde jag gå, men ... Tja, du vet, när jag blir så där ivrigt, så glömmer jag till och med att jag är nödig.
Och det säger jag bara: Olyckor KAN hända, men de är dubbelt pinsamma för en hund i högre medelåldern, som borde veta bättre. Just det!
Tack ska du ha, husse.

 Husse och Matte bara jobbar, i regn och rusk spelar ingen roll. Och jag VILL ju vara med, men igår...
Jag var så inställd på en trevlig liten promenad, men inte blev det så. Nä, en snabbis upp i backen, tre små nufs efter granntiken och en hastig baj i diket, sen hem igen. Matte satte av direkt in i garaget för att kitta gamla fönster. Där var inte så kul att hänga. Husse snickrade och snickrade. Jag fick inte nosa runt där heller. Det enda som återstod var att bädda ner sig i Husses jacka, sucka av bedrövelse och invänta kvällsmatsdags.
Det tog tid, kan jag säga. Till slut fick jag lov att gnöla till så högt och eländigt jag kunde, bara för att få uppmärksamheten.  Fy för fönster - gamla fönster. Matte hörde mig efter LÅÅÅÅNG stund.

Till saken hör att jag var tjurig redan före promenaden. Jo, vi hade redan tillbringat hela eftermiddagen med att hiva omkring ved. Den kom till gården på ett stort släp, i stora, ja jättelika plastpåsar! Matte och Husse sprang som vettvillingar med veden, för att hinna få in den i vedboden - före regnet.
Inte gick det heller.
Nä, men de hukade sig i ösregnet och sprang fortare, för det var inte så mycket kvar. Och där satt ju jag. Mitt i regnet, blöt och lite darrig, för den där j---a TOR var ju ute igen och dundrade. Och den gillar jag bara inte.

FY VAD DET VAR SYND OM MIG!
Men Matte och Husse bara skrattade och skojade, för att äntligen fått in all veden. MEN JAG DÅ???
DÅ BLEV JAG SYR - rent av tjurig, så det så.

Tja det satt i hela kvällen, och jag glodde på dem så mycket jag orkade.
Men det var ju igår förstås, och idag skiner solen och jag och Matte - vi ska minsann kitta fönster vi. Och Husse - han ska upp på taket och riva lite gammal bråte, och spika takpapp.
Vi får väl se hur långt de hinner, de små liven. Jag får vakta huset åt dem, medan de håller på.

Skynda dig, Matte, Husse är redan ute med stegen, han....

Det är bara Matte och jag hemma nu, och vi tänker inte röra oss många knop. Det har hon lovat. Förresten säger hon inte så mycket, för hon har tappat bort sin röst. När hon pratar låter som hon morrar bara.
Inte gör det mig något. Vi får det riktigt lugnt och skönt och TYST härhemma bara. Det är ju en fördel.
Det är gråväder ute, gråväder i Mattes humör, och ingen Husse hemma. Fast Matte och jag - vi vet hur man myser på bästa vis.
Hon tar en bok, lägger sig på soffan och snarkar ganska fort. Jag hoppar upp och placerar hakan på hennes smalben, och snarkar lika fort. Det är mys det!
Så går vi ut i sakta mak och tar en liten promenad runt byn, för det är mys det också!

Fast inte precis just nu - för nu regnar det igen. GÄSP PÅ ER - och morr tillbaks , du Matte!

Det är jag bra på.
Men matte gillar inte mina nya ränder i svansplymen.
Så här var det: HON skulle måla ytterdörren här hemma. Jag skulle snällt sitta innanför dörrhålet i hallen. Och det gjorde jag. Ett litet tag. 

Om inte den där dumma hunden gått förbi, och om han inte ställt sig just vid min gräsmatta och lyft på benet, och om inte han varit så retsam...
Jag flög ut genom dörren, nerför trapporna och kom halvvägs över gården innan matte hann vrida på huvudet. Svanshållningen var rakt upp och stolt, och jag kunde väl inte hjälpa att matte just hade strukit på ny fin svart färg just i svanshöjd? Eller hur?

Hon ska förresten inte gnälla för det. För jag tycker det blev tjusigt jag. Lite randig plym är ju bara stiligt. 
Men matte , suck, hon ville ju tvätta bort det direkt - i duschen. Vi blev lite okontanta då, hon och jag. Så jag gick ut till husse i stället. 

Hela kvällen höll vi på att riva ner gamla takpannor. Det var kul ett tag, men husse höll sig ju uppe på taket hela tiden, så till slut gick jag och lade mig i skuggan. Tänk, jag somnade där mitt ute på gräsmattan, medan husse och matte höll på och höll på.
Det blev ganska sent innan de fått nog, och kunde göra kväller med mig.

MEN DÖRREN BLEV FIN, matte. Det gjorde vi bra. (Jag ser precis var jag har målat med min svans - snyggt jobb!)
 

HÄRLIGT!
Äntligen tillbaka i rutinerna. På husses jobb har jag egen dokumentportfölj. Fast lite liten är den numera. Det struntar jag i, för kontor är kontor! Dessutom har husse alltid lite levergodis till hands i nedersta skrivbordslådan.

Mycket folk kom den har första dagen efter semestern. Det var kul att så många kom bara för att hälsa på mig. (För det gör dem väl, husse?)
Lite jobbprat blev det förstås ändå, om musik och kurser och så. Men det viktigaste var ju att jag var med. Eller hur, husse?
Hela eftermiddagen jobbade vi hårt, husse och jag, medan matte gick på den där Historievandringen. Hon har ju sådant underligt jobb, min matte. Jag är då innerligt glad att jag fick följa med till kontoret igår i stället för att springa de där stigarna i skogen med matte. Där får man inte springa som vill, inte sniffa iväg i förväg, utan hålla sig till "gruppen", och vara TYST! BAHHH! Jag är ju hund jag, förstår du det, matte? Jag behöver nosa överallt och leta efter spår.

Så blir jag ju så trött efter en dag i skogen. En annan är ju senior numera, och måste få sova middag och ta det lugnt ibland.
NÅJA - idag har vi i alla fall KOJDAG, matte och jag. Hon sitter där vid datorn och jag snarkar i korgen - MYS! Ute småduggar det lite. Inte så det stör. Det är bara MYS!
Ha det och gonatt,
Algot

 Jag stannar här jag!
Om jag kunde fatta hur de fungerar - människorna. Igår kväll när jag var så trött, då höll de på minsann. Det var prat och stim, och skratt surr långt in på NATTEN! När de så äntligen kom i säng, så måste så klart matte ta och kika lite i boken, FAST klockan är halv tre!? Tja det är väl en grej hon han för att varva ner och somna gott, men ändå. MITT i natten?
Jag snarkade innan jag ens blundat, och husse med.

Förresten kunde jag gott få sova middag nu ifred. Jag var ju uppe först i morse - vid halv åtta - för att få liv i husse. Det är mitt jobb, och jag bryr mig INTE om ifall det är dagen efter eller ledigt eller någonting! Upp ska de.

Så, när det var avklarat, så lade jag mig att sova middag, som jag brukar. Men idag är jag TRÖTT. Förstår du det. När gästerna inte går hem förrän frampå småtimmarna, och jag måste vakta alla halva natten och jobba så hårt. Ja, då har jag förtjänat min middagslur.

Du får gå på promenad utan mig, husse.
Jag sover, vägrar röra på mig, utom ögonen då, för att kunna se vad ni håller på med.

NÄ vad säger ni? Ska ni med allihop?
DÅ SKA JAG MED! NI FÅR INTE GLÖMMA MIG!
Jag följer med överallt, så det så. Sova kan man göra när man pensionerar sig.
VOFF