algots dagbok

SÅ MYCKET SNÖ vi har nu. Ja jag har ju ingen utsikt alls. Varje morgon är dessutom alla goda spår och märken översnöade, så jag får lov att frustande kolla runt med nosen djupt nerkörd i fluffet.
SUCK
När jag tänker på vad som hände i morse. Vi kom ner (jag fick åka mattehiss i trappan) och husse hade bråttom. Han skyndade sig ut genom dörren, och det blev stopp. Gick inte att få upp mer än ett par deci. Taket som satt ovanför hade vikt sig sig. Dert låg som ett ögonlock över ytterdörren.
OK
Hjälp, tänker ju en normal hund då. Men matte och husse - de blev GLADA!?
Det visade sig snart att matte OCH husse varit rätt trötta på det fula plasteländet, som dessutom satt för högt.
NU BLIR DET NÅT NYTT OCH FINT DÄR TILL VÅREN. Om de bygger veranda, så vet jag precis var min plats ska vara....
Va bra!

Du ska inte tro att en tax LÄNGTAR efter att gå ut, FAST man måste. Inte när det är så här kallt, inte. Inte ens ifall en tjusig tik skulle knalla omkring på gården.
TJA, det förstås, kanske OM hon i så fall krafsar på dörren, och vill in till mig, och DÅ...
Då glömmer jag snö och kyla och ägnar mig åt HET HET
KÄRLEK!

PS: Men du ska inte tro att det finns en enda tik i världen som gärna går ut och hälsar på i denna vinterköld...SUCK!

Ja jag har slutat gå ut - HA! En annan bottnar ju inte på gården längre. Nåja, husse har ju skottat, och matte med för den delen. Så egentligen så GÅR det att ta sig ut på vägen och bortöver postlådorna till, men roligt har det verkligen inte varit. Jättehöga vallar så jag inte ser någonting. Jag får lov att KLÄTTRA för att komma åt mitt favoritträd. Det tycker jag är skandal.
Så när det äntligen slutade vräka ner vitt fluff, så blev det KALLT! Jag menar - ARKTISK KYLA, mina vänner. Det var inte nådigt. Fortfarande idag är det minus 20, och helt plötsligt känns DET godtagbart. Visst är det ruggigt?

Jag hade lite tur i alla fall i helgen, för Trissan dök upp. Genomfrusen och leksugen! HA vad roligt det var. ÅH vad jag älskar tikar, och Trissan alldeles särskilt, tror jag. Och när jag tänker efter så är vi uppvuxna tillsammans, och jag är ju VAN vid henne.
Förstår du?

Ja idag har jag jobbat med matte, vaktat, skällt på folk och fått skäll för det. En helt vanlig dag, och rolig!
GONATT - jag vill inte gå ut mer nu, ligger här och strejkar tills det blir vår, förstår du matte?

Ja ännu mer än vad bilden visar!
På gården hemma så är det knappt jag bottnar längre. Men KUL är det! Som tax är det säkrast att följa skottade vägar och gångar på promenaderna. Hemma på gården gör jag som jag vill, och så luktar pälsen så friskt och gott när man rullat sig i nyfallen snö!
VINTERVOVVE - det är jag det.

Egentligen kom jag ju hem igår, men det tar ett dygn att komma igen efter en hel vecka på kollo. Så mycket folk, så mycket god mat, så mycket klapp och mys. De gillar mig där i Furudal, det har jag alltid sagt. Den här veckan var inget undantag.
Fast en gång blev jag sur. Det var kvällsmys, och extramatte och extrahusse hade plockat fram vin och ost. Vin i en dunk som stod på golvet. Den brydde jag mig inte ett dugg om, men osten! Den gillar jag. Och så fick jag bara smaka en liten liten bit! Så fräckt, va! De satt där och moffade sig flera lager skivor, och så påstår dem att min "lilla mage" inte tål så mycket - HA!
Jag fick ju lov att ge dem en liten vink. Så jag lyfte helt enkelt vänster fram och sopade till dunken. Och den flög iväg. Tja det var väl inte så mycket i den då, men oj, vilka miner de fick. Och så skrattade dem??!!??? Var det roligt det? Jag bara glodde på dem - där fick de! Nog måste de väl fatta vinken med så grova gester?
Jodå, till slut när de slutat fnissa och klappat om mig, och bett om förlåtelse (pussat och kramat och så...) så fick i alla fall en liten bit ost till - HA! Det lönar sig att vara övertydlig.
Och en tax glömmer ju aldrig heller. Så nästa gång så... ja då ryker dunken igen, om ni inte passar er!

... MEN NU RÄCKER DET!
När det blir mer än 20 minus är det inte roligt längre att sniffa efter tikar, och det är ju det bästa jag vet!
Förresten är jag på kollo ett par dar nu. Där är det ÄNNU kallare ute, men å andra sidan är det mysigt och varmt och mycket GOD MAT!!!!! och inte minst MASSOR med folk som bara vill hälsa på mig.

Vi kom inte hem förrän mitt i natten. Så idag blir det inte många knop.
Trissan var där och vi hade jätteroligt. Matte och husse spelade plump. Det är ett kortspel där någon med jämna mellanrum måste hojta till och slänga korten i bordet, medan alla andra skrattar högt och kommentera småelakt . Alla pratar sedan i mun på varann och ser glada ut.
Ibland är det flera som skriker NEJ och FY... och så.
Konstigt spel - men roligt har dem, så då får man ju låta dem hållas.

Trissan och jag vi lekte hela kvällen. Tills jag blev trött i fötterna av allt spring. Det blev inte Trissan. Inte förrän jättesent, när hon somnade på soffan. Jag lade mig genast vid mattes fötter och passade. Ifall de skulle vilja gå hem, så jag skulle veta direkt.
Det ville de inte på ett långt tag. Jag sov en stund trots allt hojtande från bordet.

Tur att det inte är så långt hem. Bara tvärs över vägen, lagom för tre små stopp med nosande och benlyft.

MEN inte har jag sovit färdigt än, och inte matte heller. Idag blir det soffhörnet. (Ja, jag har redan parkerat.) Så snart vi varit ut och luftat svansen, och matte fått igång elden i kaminen.
ÅHH vad skönt det ska bli.

Jag följer INTE med till nåt jobb, bara så ni vet. Hela veckan på kontoret. Ja både mattes nya och husses. Fram och tillbaka. Massor med folk att hälsa på, nosa upp, och kontrollera. Hela dagarna på vakt. Ingen ro att ta sig en tupplur förrän vi kommit hem på kvällen - sent. PUH!
Jag är SENIOR! Nu tar jag "time out" i korgen hela dan. Struntar i om det går förbi mängder av tikar utanför på vägen. GONATT!

Fast det förstås. Ikväll ska vi till Trissan och hennes husse. DET blir mysigt. Och vi ska vara där hela kvällen, härligt! Tur att jag har lite tid på mig innan det är dags för tikuppvaktning.
Jag laddar...

Luften gick ur. Nu när det äntligen blivit hysad vinter, så man KAN gå ut, så är det istället jobb jobb jobb. Hela veckan var vi på jobb, ingen rast och ingen sovpaus. Massor med folk att hälsa på hela dagarna och så hem sent på kvällen. Jag somnade ju som en stock i soffhörnet direkt.

Igår var inte husse hemma. Han var på jobb hela eftermiddagen och kvällen. Matte och jag tog det VÄLDIGT lugnt. Ja, i alla fall jag.  Låg bara och kikade på matte medan hon for omkring i huset och plockade och städade, tvättade osv. Så flyttade vi till soffhörnet framåt kvällskvisten. Där parkerade vi. Matte nickade till och jag snarkade. Tills husse äntligen kom hem, så vi fick gå och sova.

Idag blir inte många knop. Känner mig stel och trött, och tja... lite ålderstigen.
NÄ, nu vill husse ut och gå. Då ska jag med! Vänta husse, vänta på mig.
Tänk om tiken i granngården också är ute?
Skynda dig, husse!

Det är bara att gilla läget!
Var ute häromdan - för jag blev verkligen tvungen - och det var så kallt att jag fick FRYSHOSTA. Hela dagen höll det i sig, och det var inte roligt. Nös och snörvlade, hostade så ögonen rann. USCH!
Var det någon som sa att hunder inte brukar bli förkylda? Det är inte sant!

Resten av denna månad blir det minimalt med sniffningar efter tikarna. Jag struntar i dem. De får väl löpa så mycket de vill!

NÄ MEN, nu lät det då verkligen som jag är lite sjuk????
DÄR SER DU, vad kallvintern ställer till. Man kan ju inte ta ut svängarna som HUND! Var klagar man någonstans?

En annan vill ju också gå i ide just nu, när det håller sig ihärdigt runt minus 20 varje dag.

Jag tillbringar min mesta tid i favoritställning, på egen kudde, och bara VÄNTAR på varmare klimat därute.
Tur vi har kamin.

Matte BRUKAR sova bredvid mig, men den här veckan är det kört. Hon jobbar, och jobbar - har möte efter möte.
Jag blir ju tvungen att hänga på. Kan åtminstone bädda i portföljen på husses kontor så länge. Den står framför elementet. Tack husse!

Pälsen är jättetjock och det är ju tur det. Det blir BARA snabba promenader, och inte förrän jag absolut måste gå. Sen in igen och värma tassarna. SUCKAR efter våren...

Minus 29 är inte att rekommendera för NÅGON tax! Det blir snabba promenader bara om man måste. Och så får man hålla sig i rörelse, småspringa, för att inte frysa fast. Det är så genant om husse måste bära mig, men det gör han ibland ändå.
Matte - hon går helst inte ut alls. Och det kan jag förstå. Hon har inte ens skägg i ansiktet som husse har! Stackars matte.
Nu blir det varma soffhörnan för mig framför kaminen. Där i mattes knä är det godtagbart varmt en sådan här dag.

jag funderar på att bli björn. Jo, för de sover ju hela vintern, och just nu känns det som om det vore en god idé. Kallt ute, jättekallt, och snö mellan tramdynorna får man. Nu blåser det också! Hu då!!
Matte och jag kurar i soffhörnet hela dagen. Snart kommer husse hem också. Han har varit till affären och tankat till kylskåpet.

Jag sover en stund till, tror jag. Vi går fortfarande i nyårsdvala här hemma. Men imorgon ska jag iväg till kollo igen. Bara för en natt den här gången. Det blir nämligen fest i bystugan här i byn. SUCK! Jag får inte följa.  Och både matte och husse är svårt inblandade i planeringen. SUCK!
Vilka påhitt, men så är det väl när man bor i en by. Och ibland FÅR jag ju vara med, och det är jättekul med en massa folk. Nästan alla doftar hund också, för du kan inte tro vad många hundar som bor här.

När husse kommer hem ska jag minsann gå ut och sniffa efter grannens tik igen, hon löper, se. Hmmmmm.
Hälsning från en vinterdäst byracka, eller nåt sånt.

Nog för att jag gillar snö och vinter, men KALLT? Usch vilken kyla vi haft. Jag kan knappt gå ut, och matte VÄGRAR. Så husse och jag promenerar fort fort och skyndar in igen.
I morse blev det lite lättnad för nu är det bara 10 grader kallt. PUH!

Bara det nu inte dyker upp en massa raketer och smällare förstås. För då känns det farligt och skakigt på nåt vis.
Nä en annan blir glad när vintern har lugnat ner sig lite, så där fram i mars. Lagom kallt fast mycket snö och INGET som smäller - DET är mys det.
GOTT SLUT!

Ja alltså, Jul är ingenting för mig. Först och främst, så bottnar jag ju inte i snön! Bara en sån sak. Jag blir ju tvungen att hålla mig till uppkörda hjulspår och skottade gångar.

Maten ja, massor med skinka och köttbullar och smaskens. Och sena kvällar! Som igår kväll, när alla satt uppe JÄTTEsent och spelade kort. Trissan och jag var med, fast Trissan blir så tråkig framåt midnatt så där. Då vill hon inte ens nosa åt mitt hått längre. Bara sova! HMPF!

Jag är minsann en partytax jag. Hänger med hela tiden, fast de tror att jag snarkar under bordet.
Snart är det nyår också - party ON!
FAST UTAN RAKETER TACK!

Fast inte gör det så mycket. Jag är på kollo! Här vankas mycket folk och fest och godis hela helgen.

Det var precis bara i går som jag var lite OFF. Ja, för här åker man bil i godan ro med matte och husse ända till Furudal for vi. Där mina x-tra bor. Så bara sticker matte och husse iväg så där, och jag kände mig ynk. Hade ju varit lite sisådär i magen hela dan, och ena frambenet mådde inget bra heller. Så där låg ju jag på mattan i köket och bara såg på dem. MED mina bästa dåligt-samvete-ögon! Inte hjälpte det. De bara klädde på sig, klappade mig lite och for iväg. SUCK
Nu ska jag tjura och gräla på dem när jag kommer hem igen. Det ska de ha. För en tax glömmer INTE sådan behandling. Hörrö det matte? och husse?

Men som sagt, det var igår det. Idag är det kollomys hela dan. Och ikväll får jag besök av några utvalda favoriter. Det blir ju kalas. Men DET behöver jag ju inte skriva upp för matte. NÄ - hon ska få svettas och ha dåligt samvete hon.

Lite oroligt är det för magen, som inte riktigt vill vara med just nu. Kollomaten är smaskens förstås, men inte direkt nån medicin för taxmagar. Men jag tyckte nog jag hörde att husse skvallrade för X-tra matte att jag hade mått lite illa, så de kanske kollar upp vad jag stoppar i mig.

Strunt samma - sånt brukar reda ut sig när jag kommer hem annars. Ett par dar med torrfoder, så är man ju pigg igen.

Nä men? Jag tyckte jag hörde nån som kom nu??? Är det till mig?
Tja, hej då, här har jag inte tid att skriva och så, för nu ska jag skälla in besökare igen. SUCK, vilket jobb man har - fast roligt!!!

Och i morgon far jag till mitt kollo i Furudal, du!
Kul ska det blir, för det händer alltid en massa saker där. Vi har grillfester, och partyn, och badmys med godis och frukosttallrik, och folk som hälsar på stup i kvarten. Full action alltså. För det mesta behöver en dag eller två att ta igen mig på när jag kommer hem igen.
Så klart att husse och matte har det så snärjigt och jag inte kan följa med. Det är ju därför det stundar kollohelg nu. Men jag klagar inte.

Vi har så supermysigt där om kvällarna. Jag sover på X-tra mattes fötter i soffan och har egen filt där i hörnet. Hon är alltid pigg på att leka också OM jag vill det. Jag har många leksaker där och den där bollen!

Bollar - det kan vara ganska stressigt det. För hur jag än jagar den och tuggar på den, så flyr den hela tiden - och LÅTER och piper så jag blir riktigt arg, och skäller ut den. Men den bryr sig inte ett dugg om det. Bara rullar runt lite uppkäftigt mittför nosen. Så jag flyger på den igen så klart, och igen och hela tiden.
Jag blir helt slut på den, fast jag VÄGRAR ge mig. Jag är ju tax.
Så plockar X-tramatte bort den och säger åt mig att ta det lugnt. Sjutton heller! Jag såg nog var hon lade den sist. Jag vet nog var den brukar vara. I morgon SKA jag TA DEN!

VOFF

Och jag ska pussa på henne tills hon blir bra igen. Det är inte klokt vad varmt det var under hennes täcke i natt. Fast jag klagar inte så mycket på det. Riktigt mysigt faktiskt.
Husse är inte frisk än heller, hostar och så. Det är bara jag som håller mig på bena.
Matte har gett sig på att vara med på julmarknader till helgen, HA!
Fast hon är rätt seg, förstås. Och egentligen är hon risig bara för de där sprutorna hon tog igår. Kanske hon har rätt. DET skulle jag gilla. Det är ju ganska trist när ingen orkar leka med mig om kvällarna.
SUCK
Jag gillar INTE den här flunsan, eller vad det heter. Undrar om hundar kan bli sjuka? Visst har jag lite ont i halsen?

Ingen i världen kan vara ledsnare än jag. Usch va jag känner mig dålig, risig, nere, precis som husse. Det är såå deprimerande med SJUK HUSSE att jag blir ganska dålig själv.
Så här ligger vi nu. Husse har ont i halsen, hostar ibland, och vill inte kliva upp från soffan. Jag deppar.
Matte far runt som ett skållat troll. Hon tror nog att ju mer energi hon öser ur sig, ju större chans har hon att slippa förkylningen.
JO, för här finns inga grisar, bara vanliga förkylningar, huvudvärk och halsont.
NÄ USCH vad trist livet är ibland.
Matte bråkar på mig, tills jag följer med ut, och det är riktigt skönt. Lite lite snö på marken. Många mysiga sniffspår i dikeskanten, och fullt med andra hundar ----och TIKAR! ---- som spankulerat förbi. Det känner jag direkt. Blir ivrig, och glömmer nästan stackars husse därhemma.
Men på trappan kommer jag ihåg. Fort in och upp till husse så han får sig en välkomstnufs på kinden. Kanske har han piggnat på sig nu?
Nä, inte än. SUCK
Så ligger vi väl här ett tag till då, husse, eller vad tycker du?
Och vi är båda så sjuka så sjuka!