lite off
SÖNDAG och ingen husse hemma.
Det förstår väl vem som helst att jag inte är direkt på topp då? Matte har det likadant, suck!
Fast vi får väl trösta varann i soffhörnet, och mysa lite med brasa och kaffe och levergodis. Kanske det till och med finns nåt bra på TV? Det är sällan de tittar på TV här hemma. Blir mest film och serier. Och matte, hon är värst. Gillar mest bara seriemördarrullar.
Jag bryr mig inte, men varför måste det hela tiden vara mörkt? Alla de där berättelserna verkar utspelas på natten eller i mörka och instängda rum. Och den hemska musiken sen. Den får mig alltid att ligga där på helspänn, och undra om det var nåt som lät utifrån? Vad gör grannarna t ex? Vem skrek?
Jag hoppas matte skruvar ner ljudet idag, så jag kan snarka lite ostört. För mördarrulle, det räknar jag med.
Det ÄR ju SÖNDAG.
söndagsjobb
Husse ska iväg och jobba, på en söndag nu igen. SUCK, det betyder att matte jobbar också. För då åker datorn fram och så ska det skrivas, skrivas.
Jobbsöndag för mig betyder lugn och ro i min korg, på golvet bredvid matte. En ypperlig plats, för då har jag ju full koll på henne. Ja, ifall hon skulle få för sig att gå ut och skotta snö. För då ska jag med.
Husse kommer hem sent, så hon MÅSTE ju ut och skotta. Annars kommer han väl inte in på gården med bilen.
Jag får inte följa med husse när det är musik på scen. Och sitta i en bil och vänta - NÄ aldrig!
Jag och matte har det skönt här hemma vi. Om hon kan övertalas att ta det lugnt med datorn och följa med på promenad i stället. Få se nu...
Men, det är ju söndag och hon har inte ens kommit ur morgonrocken än. Alltså blir det en sådan där SEG och MYSdag, med LÅNGA promenader. VOFF - härligt!
Igår var det pokerkväll
Jag och Trissan var med hela kvällen. Fast inte brydde vi oss om nån plump eller chicago eller så. Nä, de fick allt roa sig själva alla tre. Det var matte och husse och Trissans husse, och nog roade de sig. Vilket liv det var!
Jag tror de hade nån slags tävling, för rätt som det dängde matte näven i bordet så korten hoppade, och ropade om att "nu SKA det bli min tur att vinna". De andra skrattade bara.
Jag blev lite orolig för matte, för hon såg så arg ut - ETT TAG. Sen blev mer skratt och rop.
Det brydde jag mig inte om, för Trissan och jag hade fullt upp. Vi nosade omkring överallt, tills hon hittade ett av mina gamla tuggben.
Då hade hon mage att MORRA på mig. Det var ju mitt!?
Så jag gnällde på husse och krafsade tills han tog med mig ut på MYCKET SEN promenad.
MYSIGT!
Idag är jag rätt trött. Vi tar det lugnt, matte och jag. Tids nog hinner vi ut i all nysnön och ta en runda med sniffningar. Inte än...
ZZZZZZ
taket rasade
SÅ MYCKET SNÖ vi har nu. Ja jag har ju ingen utsikt alls. Varje morgon är dessutom alla goda spår och märken översnöade, så jag får lov att frustande kolla runt med nosen djupt nerkörd i fluffet.
SUCK
När jag tänker på vad som hände i morse. Vi kom ner (jag fick åka mattehiss i trappan) och husse hade bråttom. Han skyndade sig ut genom dörren, och det blev stopp. Gick inte att få upp mer än ett par deci. Taket som satt ovanför hade vikt sig sig. Dert låg som ett ögonlock över ytterdörren.
OK
Hjälp, tänker ju en normal hund då. Men matte och husse - de blev GLADA!?
Det visade sig snart att matte OCH husse varit rätt trötta på det fula plasteländet, som dessutom satt för högt.
NU BLIR DET NÅT NYTT OCH FINT DÄR TILL VÅREN. Om de bygger veranda, så vet jag precis var min plats ska vara....
Va bra!
Frusit inne
Du ska inte tro att en tax LÄNGTAR efter att gå ut, FAST man måste. Inte när det är så här kallt, inte. Inte ens ifall en tjusig tik skulle knalla omkring på gården.
TJA, det förstås, kanske OM hon i så fall krafsar på dörren, och vill in till mig, och DÅ...
Då glömmer jag snö och kyla och ägnar mig åt HET HET
KÄRLEK!
PS: Men du ska inte tro att det finns en enda tik i världen som gärna går ut och hälsar på i denna vinterköld...SUCK!
Gissa om här varit snöstorm!
Så när det äntligen slutade vräka ner vitt fluff, så blev det KALLT! Jag menar - ARKTISK KYLA, mina vänner. Det var inte nådigt. Fortfarande idag är det minus 20, och helt plötsligt känns DET godtagbart. Visst är det ruggigt?
Jag hade lite tur i alla fall i helgen, för Trissan dök upp. Genomfrusen och leksugen! HA vad roligt det var. ÅH vad jag älskar tikar, och Trissan alldeles särskilt, tror jag. Och när jag tänker efter så är vi uppvuxna tillsammans, och jag är ju VAN vid henne.
Förstår du?
Ja idag har jag jobbat med matte, vaktat, skällt på folk och fått skäll för det. En helt vanlig dag, och rolig!
GONATT - jag vill inte gå ut mer nu, ligger här och strejkar tills det blir vår, förstår du matte?
Simmar i snö
Ja ännu mer än vad bilden visar!
På gården hemma så är det knappt jag bottnar längre. Men KUL är det! Som tax är det säkrast att följa skottade vägar och gångar på promenaderna. Hemma på gården gör jag som jag vill, och så luktar pälsen så friskt och gott när man rullat sig i nyfallen snö!
VINTERVOVVE - det är jag det.
Trissan på besök igen!
Åh jag blev så glad i går kväll! Rent IVRIG var ju Trissan också.
Vi hade slöat till i soffan alla tre framför TVn. Jag kommer ihåg att jag drömde nåt där jag låg på rygg och viffade högt. Varmt och skönt i brasvärmen och matte snarkade ibland. Så... KNACKADE DET på dörren.
Ja jag har ju varit bortrest en hel vecka, och nu flög jag upp yrvaken. Måste vakta, främmande vid dörren, fort fort ut i hallen, stormskälla (så de hör och känner att HÄR FINNS EN FARLIG HUND - STOR!
Så står Trissan där, och hennes husse. Så otroligt snopen och glad man kan bli på en gång. Hon hann inte ens in i hallen förrän jag försökte hoppa på. Ja, för hon är MIN Trissan, bara så ni vet.
Jodå, så vi lekte, fick extra levergodis och slickade varann och viftade svansarna och myste. Vi hör ihop, Trissan och jag.
Matte och husse och Trissanhussen spelade kort halva natten. Deet gjorde inget alls, tyckte jag, för Trissan var ju där.
Vi somnade förstås, för det VAR ju sent. Hon i kökssoffan och jag i min korg.
Men du, vilken härlig avslutning på en mysig kväll!
Hemma igen från mitt kollo!
Egentligen kom jag ju hem igår, men det tar ett dygn att komma igen efter en hel vecka på kollo. Så mycket folk, så mycket god mat, så mycket klapp och mys. De gillar mig där i Furudal, det har jag alltid sagt. Den här veckan var inget undantag.
Fast en gång blev jag sur. Det var kvällsmys, och extramatte och extrahusse hade plockat fram vin och ost. Vin i en dunk som stod på golvet. Den brydde jag mig inte ett dugg om, men osten! Den gillar jag. Och så fick jag bara smaka en liten liten bit! Så fräckt, va! De satt där och moffade sig flera lager skivor, och så påstår dem att min "lilla mage" inte tål så mycket - HA!
Jag fick ju lov att ge dem en liten vink. Så jag lyfte helt enkelt vänster fram och sopade till dunken. Och den flög iväg. Tja det var väl inte så mycket i den då, men oj, vilka miner de fick. Och så skrattade dem??!!??? Var det roligt det? Jag bara glodde på dem - där fick de! Nog måste de väl fatta vinken med så grova gester?
Jodå, till slut när de slutat fnissa och klappat om mig, och bett om förlåtelse (pussat och kramat och så...) så fick i alla fall en liten bit ost till - HA! Det lönar sig att vara övertydlig.
Och en tax glömmer ju aldrig heller. Så nästa gång så... ja då ryker dunken igen, om ni inte passar er!
