Vad gör matte uppe så tidigt?

Det är ju LEDIGT så här mitt i sommaren! Då är det OK att sova halva förmiddagen (eller hela om så är)! Min matte brukar sova längst och vara morgontrött som jag, men i morse??? När husse väckte mig hade ju hon redan gått upp? Världen är ur led.
Nä, det får jag ta mig en tupplur på. För det är ju ingen ide att ränna omkring så här tidigt. Bättre att vänta till fram på dagen när alla andra hundar redan gått förbi med sina mattar och hussar. DÅ finns det sniffar i dikeskanterna ska jag säga. DÅ blir det lite intressant. Så kan ju jag markera lite ÖVER alla spåren så alla vet att det är mitt revir.
 
Tja jag går ju inte så värst långt numera. Orken tryter när benen är lite darriga och hjärtat jobbar lite hårt nu för tiden, se. Pensionärstaxar får ju ta det lugnt.
 
Och sova mycket - det gör jag. Känner mig morgontrött idag hela dagen, haha! Så om de nu absolut vill ha ut mig så... bär ner mig till postlådorna bara, så tar jag sniffningen därifrån. Det ordnar sig. Och när kvällen sedan kommer Kan jag få ett riktigt piggelin-ryck och springa fort och hoppa och skälla lite och tugga mat och levergodis så det ryker. Men mer än ETT ryck om dagen, nä, det ska ni inte hoppas på. En blir gammel och får lov att ransonera sig lite. Nu går jag och lägger mig... igen.

Pensionär och grånosad

 
...men jag hänger med än. En del är ju inte vad det varit förstås. Har fått lite grumlig syn och benen känns en aning darriga ibland. Nosen fungerar utmärkt! Så nog kan jag fortfarande sniffa reda på en och annan tik. För du ska inte tro att jag tappat intresset bara för att jag börjar närma mig 15 år.
 
Eller hur blir det nu med hundår? Beror ju på hur man räknar, men någonstans runt 100 blir det säkert.
 
Nu för tiden tar jag husse-hiss eller matte-hiss när jag måste upp och ner i trappor. Det är helt ok, för de är ju vana att bära på mig båda två. Nej nu blev jag trött. Jag blir mycket oftare trött. Det är inget vidare, för jag vill ju vara med överallt.
 
Jag får åtminstone följa husse till kontoret ibland, fastän det är svårt att få plats i dokumentportföljen nu. Äsch förresten, inte bryr jag mig så mycket om det heller, ha! Jag sover ju!
 
 
 
 

Min Trissan älskling är borta nu.

 .. så här har ni en ledsen hund.

Trissan var sjuk, hade dåligt hjärta. Men det visste vi ju om. Så nu i höst blev hon sämre och en dag tog det slut. Det är väl en vecka sedan nu, och jag har inte riktigt vant mig än. Spåren efter henne har snöat över och doftar inte längre, ingenstans utefter vår väg i alla fall. Jag har sniffat och letat överallt.
Hon är borta.
Jag undrar hur länge en stackars gammal hundkompanjon ska behöva gå omkring och minnas en kompis som man haft i så många år. Det är inte roligt.

SUCK - och jag som är för gammal för att leta rätt på någon ny liten älskling! Det säger matte i alla fall. Men hon vet ingenting hon, för visst finns det tikar i vår by, jodå! Och de gillar mig allihop, så det så.
Det är ju inte det...
UTAN... ibland minns jag och så blir jag glad...


Vi var de bästa kompisar. Hon blev 11 år.

Jag står ut och står ut


Tänk att man ska behöva stå ut med allt. Även om det inte handlar om just Trissan förstås (men visst är det en mysig bild?), utan mer om matte. Hon är så TRÅKIG! Aldrig vill hon leka när jag vill, aldrig får jag godis när jag vill och aldrig får man SOVA IFRED. För det är väl klart att det är hennes fel om det dyker upp massor med folk, den ena efter den andra. Jag blir ju tvungen att hoppa upp ur gosesköna sovkorgen, harkla mig (om jag hinner) och kraxa fram rejäla skall. Varje gång, och helst innen de stigit över tröskeln.
Det är ju mitt jobb, matte, fattar du inte det. Och naturligtvis ska jag duktig-vovv-godis sedan. Det säger sig självt. Du är bra tråkig, du matte.
Suck

Nu kliver jag tillbaka i korgen, för nu kan det väl inte dyka upp fler idag? Eller?
 

Jag har egen dokumentportfölj



Här har ni en som har egen dokumentportfölj! Egentligen har jag nog kanske växt ur den förstås, men den är ju MIN!
Jag har ALLTID haft den där i just det hörnet på Husses kontor. SÅ DE SÅ! Sedan är det ju klart man tar sig en liten lur, när man jobbat hårt ett tag. Om ni bara visste vad mycket folk det är som passar på att komma och hälsa på mig här på Husses kontor. Ibland måste dem förstås snacka lite med Husse också, men visst är det MINA VÄNNER!

Ni förstår, det är mitt jobb där på kontoret att sniffa in varenda besökare. Alla måste ju kontrolleras, för det händer att en och annan har smaskens med sig i fickan, HA! Det gäller att ha svansviftningen igång hela tiden förstås. Framåt eftermiddagen kan det bli lite mycket. Då har det hänt att jag somnat så skönt och snarkat så gott - och högt.... att jag missat någon gammal god vän. Genast har Husse väckt mig då förstås. Den kan man lite på.
 

 


Algot, hund i sina bästa år!

Tja, så här ser ni nu - jag är fortfarande i full gång och min egen lilla Trissan med! Även om hon kan vara rätt påfrestande ibland med sina pussar. Fast hon får väl hållas, för hon vill ju så gärna. Som hund får man ju se till att alla tikarna mår bra här i byn.

Tyvärr finns det ju en del andra hundar här också. Tänk att jag blir så störd av dem nu för tiden. Ja det kan ju kanske vara det att numera hinner jag ju inte springa ifatt dem (eller ifrån dem). I stället har jag utvecklat mina djupskällande egenskaper. Jag måste ju sätta mig i respekt på något sätt.

Matte och husse gillar det inte nåt vidare. MEN...
Gammal hund gör så gott han kan - eller hur?

Snart fyller jag 14 år, och det känns i alla benen. Åtminstone på morgonen, innan jag hunnit sträcka ut mig ordtenligt. Efter morgonpromenaden sover jag middag, sedan blir det också en morgonlur, förmiddagssnark och eftermiddagsnark och kvällslur och ibland lite ögonvila med snark däremellan.
DET BEHÖVS!
För det händer att matte och husse får besök, eller att vi ska bort och hälsa på. Då går varenda gnutta energi åt att hålla koll på sällskapet, vara alert och kontrollera hela rummet och alla människor på en gång. Inget valpgöra direkt. Och vem ska sköta alla dessa hundliga åtaganden om inte jag - Algot, hund i sina bästa år, och Mattes och Husses ögonsten.

När jag blir 15, ska jag pensionera mig har jag bestämt. Det är bara en och en halv månad dit och sedan...
Ja då blir det Hussehiss både uppför och nerför alla trappor, och Mattehiss också när inte Husse är hemma. Och massor med god mat ska jag ha. Och sitta i knäet på Matte så mycket jag vill. och sova mitt i familjebädden uppe, så Matte och Husse får kroka ihop sig på kanterna för att inte ramla ur. HI HI

Jag tror jag ska tjyvstarta eller ta ut förtidspension som det heter.
- Matte, maka på dig i soffan, för nu är det dags för liten middagssnark. Lyft upp mig bara!




25 grader kallt om svansen!



BÄST ATT STANNA INNE RESTEN AV DAN!
Ja du vet, en annan har ju precis blivit tonåring - 13 år på det 14e.
Det är inte klokt vad man varit med om. Och jag säger bara det - suck för vintrar. I alla fall sådana som vi har nu. Det blir säkert precis lika kallt och mycket snö som förra året.
Matte eldar och eldar i kaminen. I morse fick jag lov att klättra upp i hennes knä där hon satt mitt framför den. Då blev det äntligen lite varmt på magen.

Var ute med husse också på en snabbisrunda, tack och lov, för nu behöver jag nog inte ut på ett låååångt tag igen.
Idag ser jag i alla fall fram emot matte julmatlagning. Det doftar så gott av revbensspjäll och skinka...
JUL va! Alltid något att trösta sig med i kylan.

Tvi för tomteluvor



Matte är rent hopplös. Jula mig hit och Jula mig dit, men titta bara vem som får lov att gå omkring i luva????
Så jag strejkade. Lade mig ner bara, så det så. Förresten gjorde hon ett julkort med den här bilden också, suck!!!
Både matte och jag har luva på, MEN HUSSE SLAPP. Visst är det orättvist.
Nä nu går vi ut igen, hela gatan här utanför är full med goda härliga sniffar, och jag menar inte jullukter! Nä, TIKAR vet du vad, det är riktigt smaskens det.
Dessutom är det inte lika kallt idag, bara runt 10-12 minus. Annat var det häromdagen - 25, HU va kallt, och jag som bara måste sniffa lite på varje ställe. Fast jag stod på tre ben ett tag. KALLT blev det. Jag sprang direkt hem och vägrade gå ut igen, för någonting!
Till slut på sena kvällen, när jag hållit mig i många timmar var jag så klart tvungen ändå.
Ledsamt.
Jo du, det gick fort, kan säga.
VINTERBRRRRR på er. Nu måste det snart "slå igen", säger matte. Men jag undrar förstås vem det är slåss i den här kylan.


Helt vanlig jobbdag idag



Självklart är levergodispåsen med! Annars klarar man ju inte en lååång eftermiddag på husses kontor. Särskilt som vi ska fara runt med bilen efter kontorstiden. Ja, du vet, husse, han jobbar alla möjliga konstiga tider på dygnet.
Tacka vet jag matte. Antingen är hon hemma vid datorn eller som nu i vinter vid kaminen, eller så åker hon helt enkelt bort! Bort bara, ibland flera dagar, nja, men över en natt är ganska vanligt. FY då. Husse och jag tar det lungt då, men inte är det som med matte hemma i soffhörnet. 
Braselden sprakar och värmer från kaminen, och jag sover och myser i mattes knä, medan hon läser i papper eller ser nåt på TVn.
Förresten fyller jag snart 13 år, och då anser jag att man som familjens väktare borde få extra mycket mys i soffan. Och det står jag för!
Ute går det knappt att vara, kallt och upphetsande på samma gång. Kan du fatta att det finns tikar som löper nu? MITT I VINTERN? suck...
en gör så gott en kan... 

Bara att gilla läget



Om man sjunger en stump så blir allt liksom lite lättare! Men egentligen finns det ju bra sidor med snö och kyla också. Inga mygg, haha!
Och det finfina läget för intressanta sniffar i dikena. Det är ju inte klokt va tydligt det doftar om allting och alla just på vintern! Ja, jag blir alldeles till mig ibland och glömmer bort att tassarna fryser fast om jag stilla för länge. Tur att matte eller husse brukar vara på alerten. Annars hade jag väl frusit fast därnere i korsning just idag. Men oj, det var ju en tik! Ja, som gåt förbi för bara ...tja, en timme sen si så där. Omöjligt att motstå, och jag sniffade och sniffade. Stod på tre ben och sniffade. JA? DET VAR JU KALLT!!!!
Bannor av matte: DU förkyler rumpen på dig, kom nu!!
Tja så sprang jag hem fort fort, med matte i släptåg.
Men i alla fall, vinter - det är goda sniff det!

Nä se vem som kvicknat till? Det är ju jag!



Rimfrost på nosen och snö mellan tårna - det måste ju vara vinter redan!
Jo visst har jag haft en stressig höst, och knappast någon tid att blogga. Fast egentligen är det min spökskrivare MATTE som stressat och inte hunnit riktigt allt hon vill. Det är ju inte klokt vad bråkig hon kan bli då. Ni skulle se! I telefon hela dagarna, travandes upp och ner på vardagsrumsmattan, eller fram och tillbaka genom alla rum.
Jag blir så trött!
Så knyter jag mig en stund i soffan och blundar bara lite. DÅ kommer hon minsann, pustar ut bredvid mig och så blir det mys, om så bara för en kort stund. Tills telefonen ringer igen. Eller tills hon slänger sig på datorn igen, för det var nåt hon glömde.
Människor alltså - kan de då aldrig vara lediga? Ta paus? Stressa av?

Och nu snart är det jul igen - men då sätter då jag ner tassen. Här ska TRIVAS!
Husse får väl vara borta på spelning varje fredag och lördag tills dess. Det går ju inte att göra nåt åt, men du MATTE - vi kaaaan väl MYSA?


KOJDAG!


ZZZNARK
Jag tänker inte röra en fena. Det är hundväder därute, säger matte. Jag vet nog jag. REGNRUSK OCH BLÅST så öronen står rakt ut. TVI.
Vill ni ut, så får ni gå själva!
Jag tar KOJDAG!

sporadiska matte

Hos oss existerar minsann inga rutiner. Matte är värst. Jobbar hårt som bara den i flera dar, sedan bara sitta där framför datorn och slöa? VA? Är det jobb det, undrar jag?
Den enda som rör sig på henne är händerna och fingrarna, och ibland rumpan när hon rättar till kudden bakom ryggen. PUH!
Undra på att det blir ryggvärk efter ett par timmar.
Tänk nu idag: Hon sitter där och hamrar iväg på tangenterna i bara morgonrocken. Ja det förstås det ringde och ringde ett tag, men nu borde hon väl ha hunnit KLÄ PÅ SIG ÄNDÅ?

VI SKA UT SNART, Hör du det, matte?
Och så skrev hon i sin egen bittesblogg också. Snacka om sporadiskt. Det var ju åratals sen sist. Men tja, hon får väl hålla på. För det brukar ju alltid sluta med att hon börjar på någon ny berättelse till slut. Och hennes berättelser brukar ju bli till böcker ibland i alla fall. DET är KUL!

OK du FÅR  skriva om mig OM DU ÄR SNÄLL!
Men inte idag, för vi måste snart ut, väldigt snart. Förstår du, matte?

 


busa loss


Minst en gång om dagen brukar jag busa loss ordentligt. Framåt kvällen efter maten och när husse och matte bänkat sig i soffan med någon mysig seriemördarrulle, som matte brukar säga. DÅ är jag i toppform, för en annan har ju vett att snarka ifrån sig lite innan husse kommer hem.
Då anfaller jag helst matte först. Jag sätter mig vid hennes fot, krafsar på hennes ben och gnäller ljudligt. Näääj säger hon. Då biter jag henne i sockorna, och drar och drar. Och vill hon inte leka då, så hoppar jag upp i soffan slänger mig på rygg och sparkar med bena. Så bits-tuggar jag lite vänskapligt i hennes hand tills hon gillar läget. 

Jag kör alltihop i repris ett par gånger ifall de inte VILL va med.

Till slut knäpper de av filmen, letar rätt på ett av mina tuggben, och kompisgnager vi ett tag. Eller så hittar vi en gammal socka i min lekkorg som kan få sig en duvning. Matte är inte så förtjust i att jag sliter i dem hon har på sig. Hmpfh.
JAH VILL JU LEKA!
Sen till slut - så kommer matte eller husse ner på golvet med mig - och så BUSAR VI!
Det är jättekul!!!!!!!!!!

Efter en så där 5-10 min har jag gjort slut på orken för den kvällen. Så somnar jag hoprullad i soffan mitt emellan dem båda. En annan har ju några år på nacken nu så...

Jag menar bara att, bara för att jag är senior så behöver jag väl få LEKA LITE ibland också?

jobbdag


Här har man varit instängd på kontor hela dan. Först husses, sedan mattes. Och de har då bara bråttom med telefon, besök och papper papper papper. Inte har de tid för mig. Men jag struntar i det jag, för varenda en som kommer in genom dörren hos husse, t ex, kommer ju för min skull. Självklart!

Så jag gör min hundliga plikt och hoppar ur dokumentportföljen, springer fram och hälsar fint. Ett par svansviftningar och sedan tillbaka igen. TILL MIN PORTFÖLJ! Det är bra tur att den står där.

På mattes kontor finns det ingen sådan åt mig, men hon har ett mysig skrivbord som jag kan sträcka ut mig under. Det låter ganska högt när jag snarkar där. HA! Det kan då hon ha, tycker jag. För hon har varit otroligt stressig hela dan med sina papper papper papper. Och det är klart - det tålde ju inte hennes rygg heller så bra.
Tänk - hon envisas med att kalla det ryggskott? Jag har inte hört ett enda ett än så länge. Bara väntar på att det ska börja smälla.

HU DÅ.

Så nog tycker jag det är lite nervöst ibland inne på mattes kontor.
Där får jag inte springa fritt ut och in som jag vill inte. NÄHÄ då. För Susanne som jobbar där på andra sidan mattes dörr, hon har skaffat valp! ÅH vilken liten vildbase, men GO, ska du veta. Jag gillar valpar. Fast kanske inte hängande i öronen och dragandes i läpparna HELA tiden. Ibland är OK men inte jämt. Så det är nog lugnast under mattes skrivbord i alla fall.

Förresten är jag trött. Man blir det som seniorhund när man jobbat hela dan. Bäst att snarka lite innan husse kommer hem från gitarrkursen han håller i. Så jag orkar hälsa på honom ordentligt, menar jag.
ZZZZZ

Om

Min profilbild

Orsabitte

Kulturarbetare, författare, låtskrivare, politiker, inspiratör, eldsjäl, - tja en mångsysslare alltså, som är engagerad i massor av olika frågor.

RSS 2.0