algots dagbok

 

...men jag hänger med än. En del är ju inte vad det varit förstås. Har fått lite grumlig syn och benen känns en aning darriga ibland. Nosen fungerar utmärkt! Så nog kan jag fortfarande sniffa reda på en och annan tik. För du ska inte tro att jag tappat intresset bara för att jag börjar närma mig 15 år.

 

Eller hur blir det nu med hundår? Beror ju på hur man räknar, men någonstans runt 100 blir det säkert.

 

Nu för tiden tar jag husse-hiss eller matte-hiss när jag måste upp och ner i trappor. Det är helt ok, för de är ju vana att bära på mig båda två. Nej nu blev jag trött. Jag blir mycket oftare trött. Det är inget vidare, för jag vill ju vara med överallt.

 

Jag får åtminstone följa husse till kontoret ibland, fastän det är svårt att få plats i dokumentportföljen nu. Äsch förresten, inte bryr jag mig så mycket om det heller, ha! Jag sover ju!