algots dagbok

Jag är alltid med!
De ska inte tro att de kan sticka iväg och lämna mig ensam. Nej, jag har minsann många sätt att väsnas på om det behövs - för att göra mitt missnöje hört. Över hela byn, ifall de inte passar sig.

Idag har vi varit ute med bilen, husse och matte och jag. Vi for runt i en massa affärer, för det var mycket som fattades, verkar det som. Vi håller på med huset, målar och snickrar och drar el. Husse är bra på el. Jag hjälper till då, hämtar verktyg och kablar och så. Fast jag får inte egentligen, men det gör jag ändå, för det är kul att bita i kablar!

Hammaren har har bitit i också, men då gick en tand sönder, så numera passar jag mig för den.

Matte målar. Det är hon bra på, och jag hjälper till. Fast hon säger att hon blir tokig på min svansplym, som alltid är i vägen. Jag har målat vitt - det syns på ena framtassen. Jag var med och målade lite svartfärg också, det syns på svansen - tydligt, för matte får lov att ta bort det med nåt starkt medel, säger hon. Det ska vi bli två om. Kommer hon nära svansen med sånt, så sticker jag!

Idag behövde jag inte sitta i bilen och vänta, medan hon var in i affären. Jag och husse sniffade runt på en liten promenad i stället. Såg två små sura pekingesers.  Jag morrade åt dem. Såg en lite liten minivovve. Trodde det var en valp, men matte sa att den var vuxen, så jag morrade lite på den också. Det var ju en hund! Ingen tik. Inte en enda tik har jag sett idag. FY

Så for vi hem, och det var då lika gott. Nu ska ta mig en middagslut, för den har jag verkligen förtjänat. Det är tungt jobb att hålla reda på dem båda två när vi är ute. GÄSP!
Men - jag är ju i alla fall MED HELA TIDEN!

TRISSAN är min bästis!
...och luktar ju så otroligt gott.
Igår kom hon hit till mig och husse och hälsade på. JAG tyckte det var toppen, men husse verkade inte uppskatta våra samlade busiga påhitt. Det dröjde jättelänge innan vi fick lite levergodis! Och lite till, och lite till...

Trissan är inte så diskret av sig som en annan. Hon rusar bara rakt på och SKÄLLER framför min låda i köket. (Det är i den all min mat och godis ligger.) Själv sitter jag ju bara väluppfostrat och GLOR. Möjligen en och annan liten gnyl kan jag drista mig till. För jag vet ju: Hussar och mattar GILLAR egentligen inte att man TIGGER!
Nä - just det. Så jag tar det lite varligt om jag blir sugen. Det TAR bättre så. Men kan ju se ivrig och hungrig ut utan att skälla!

Sedan gick vi ut med husse - min husse alltså - för Trissans husse var ute med sina bilkompisar på utställning och allt möjligt, som inte hon kunde vara med på.
Vi sprang och sniffade tillsammans. Ja, en i taget på varsin sida om vägen. Så bytte vi plats och sniffade lite mer. Fort gick det, och roligt var det, att ha kompis med sig ut. Men husses armar, som satt fast i kopplen, gick åt alla håll, i kors och fram och bak och kors igen. Han fick jobba hårt.

Inte blev han så sur heller, NÄ, det märktes nog när matte kom hem. För då berättade han och skrattade så där som åt en rolig historia.
HMPF! Och den skulle vara Trissan och jag det!
Höörö husse, SÅ roliga är vi väl inte?

När Trissan blev för busig frampå kvällen, så tröttnade jag. Till och med morrade till en gång. Ja, hon måste ju förstå att det är MITT hus, MIN husse och dessutom orkar jag inte med bråkiga fruntimmer HELA DAGEN! Så det så. JAG bestämmer när det är dags att vänslas, för jag är ju hund jag.

Jag är så trött, så trött! Tänker INTE gå upp på hela förmiddagen. Tja, om jag inte måste, förstås. Jag menar, man får ju lov att lufta svansen ibland.
Åh, vad skönt det är att sova ut bredvid husse. Vi jobbade i natt, han och jag. Han hade spelning och kom inte hem förrän på morgonkvisten. Och jag vaktade huset, och vakade intensivt på alla ljud utifrån. Matte somnade hon. Fast hon försökte verkligen hålla sig vaken, och läsa sin bok. Hon gav upp fram på småtimmarna. Själv har jag ju vaktansvar när inte husse är hemma.

Men ÅH så skönt när han kommer hem! Vi sover och snarkar i kapp. Jag har nosen på hans vänstra fot - perfekt kudde.
ZZZZZzzzzz...

När åskan går....
blir jag faktiskt lite skakig. Det måste erkännas.
Igår kväll tillbringade jag en halvtimme under soffan där matte satt. När allt oväder äntligen hade blåst förbi kröp jag fram. Eller åtminstone skulle jag det. Jag hade fastnat. Det kan väl inte jag hjälpa om soffan krympt?
Matte fick lov att lyfta den, så jag kom loss.
Tänk, hon påstod att jag blivit större om magen. Ska det nu börjas igen - bantningshysterin. När jag just klarat mig från all världens katastrof och blixtnedslag.
HÖRRÖ matte, det är SYND om mig, för jag darrar lite fortfarande. Förstår du?

PS: Den där Tor, han skulle ha sig riktig....

Nu när jag har det så skönt och lugnt här hemma!

Det är matte som vill ha mitt sällskap. Hon ska ut i gruvbackarna (som ju är bara skogsstigar upp och ner hela vägen) och repetera med historievandrarna. Rollspel - det är trist tycker jag - och teater med! Inget för en riktig hund som jag, som vill röra på mig, sniffa runt överallt, och kanske till och med springa FORT i backarna. Nä! Hon får då gärna för mig gå själv!
Förresten ska väl inte husse med? Han och jag - vi kan jobba hemma runt gården vi. Fast det är klart. Om husse tar fram motorsågen, och det verkar finnas risk för det idag, så får jag stanna inomhus. Det är trist det också! När jag nu VILL vara med.
SUCK vad trist vissa dagar kan bli. Bara för att de där båda har så mycket för sig som jag inte FÅR vara med på. USCH!

Tacka vet jag kvällarna. Och ikväll ska jag minsann ockupera dem. Först husse sedan matte i god ordning. Så snart de sätter på en film i DVD, så ligger jag redan och väntar på dem i filmsoffan. Sedan blir det dagligt pusskalas innan jag kurar ihop mig mitt mellan dem. Det där att jag ska vara i mitten - det är mycket viktigt.
Åh vilken skön kväll vi ska ha. Den ser jag fram emot, nästan lika mycket som kvällspromenaden.

Imorgon kanske jag kan följa överallt. Det är ju varje tax mål och rättesnöre, anser jag - att vara med ÖVERALLT!

TÄNK en vanlig regntung dag, HEMMA i soffhörnet med matte. Ingen stör, ingen ringer, och matte lurar en stund med boken över ögonen. Den där boken är förstås alltid där. Hon läser jämt. Men idag slocknade hon ganska fort. Själv har jag vandrat upp och ner, fram och tillbaka. För vem ska annars vakta huset om matte sover och husse är borta och spelar?

Jag tycker att matte kunde få semester snart, men det går nog inte. Man får ju ändå ta det lugnt de här timmarna innan husse är tillbaka. Sedan är det fullt ös igen. Matte på datorn, husse i telefonen. Och så ska vi iväg med bilen. Alltid är det något, ett uppträdande, ett möte, eller en promenad i skogen.

NÄ det blir i morgon. Det vet jag nog, för matte ska repetera med de andra rollspelarna i Historievandringen. Hoppas bara att det slutat regna då, För det är klart att jag ska med! Husse också den här gången.
Det kan bli ganska KUL.
Jag gilar skogspromenader, för det finns så mycket att sniffa in sig på.

OM det blir fint i morgon så ska jag springa fort fort runt gården flera gånger och vara kvar UTE hur mycket de än ropar. Jag har fått NOG av innesittardagar, hur mysigt det än är.
Så det så! Det hr du min TASS på!

Åt vilket håll man än kikar, så är det TOMT TOMT TOMT. Är det bara jag (och husse) som vågar sig ut? Eländiga regn! Inte en enda tik att sniffa efter. HALLÅ! Just nu slutade det regna för en stund - kom ut!

Husse och jag tar en tur genom byn, och överallt växer högt gräs vid dikena. Jag är så blöt om magen - och tassarna - att jag inte ens bryr mig längre. Låtsas att det är sol och fint och knatar på bara. Husse fryser. Det ser jag på hur han kurar ihop sig i regnjackan. Men du milde tid - han får ju skylla sig själv! Det finns tröjor!
Ser man på  - en god sniff i korsningen och där, där har vi ju granntiken , vad hon nu heter. (Ja, jag känner ju dem alla på lukten bara)
NÄ, hon vill inte idag. Suck!

Kom husse så går vi hem och värmer oss i soffhörnet istället, för nu regnar det småspik igen. Vi tar KOJDAG! (och förresten är jag färdig!)

PS: Märkte ni att jag inte sa ett enda ord om ÅSKAR? Den där filuren som dundrar så ohyggligt och som jag inte gillar. Jag fick liksom bara väldigt bråttom hem. Det kan ju vem som helst få, eller hur?

Om jag kunde skulle jag trampa på varenda mygg! Va fräckt! Bita mig mitt på svansen, där det som svårast att komma åt att klia. Ja jag måstee så klart klia myggbetten med tänderna. Vare sig de sitter på magen under örat eller på svansen.
Jag blir så trött på det här med sommar ibland. Kan du förstå det?

Och så är det den där åskan som dundrar och dundrar. JAG GILLAR INTE DEN.
Snälla matte klia mig lite nu, här i soffan, va? Vi kan gömma oss under filten i hörnat. Då kan inte den där ÅSKAN ta oss.
...
Matte? Tror du det ska regna i morgon också?
OK - då tar vi kojväder igen, hela dagen. För det ska du inte tro, att lågväxta långhåriga taxar GILLAR att bli blöta bara för att man nu MÅSTE gå ut ibland!
gonatt