algots dagbok

Det är så här man helst spenderar dessa höstdagar - INNANFÖR fönstret!
Ibland blir jag tokig på matte (och husse med för den delen). De bara jobbar och jobbar och jobbar. Fast det klart och tydligt är rena rama kojvädret.

En annan går liksom ner i varv och låter vinden och regnet och blåsten vina därute för sig själv. Lugn och fin rullar jag helst ihop mig i sängen och snarkar bort hela hösten. Den är inget att ha.

Öronen står rakt ut om jag försöker sniffa i vinden, och alla promenader slutar med isiga böta tassar och frottehandduk. Ibland till och med varm dusch - som verkligen rimmar med USCH!

Matte däremot, hon bara hukar sig över datorn och skriver och skriver. Sedan är det alla dessa möten! Hur KAN de springa på möten VARJE KVÄLL. Fast kanske det är så de försöker glömma bort hösten och ruskvädret?

Ta matte t ex. Igår sprang hon ut utan extra tröja. Och det var riktigt kallt. Undra på att hon frös. Inte hade hon hämtat upp vinterrocken heller. I bara sommarjacka och t-shirt - vilken tanke rörde sig där? Jag bara frågar. Hon sa, att hon glömde. GLÖMDE? Hur kan man glömma väder och vind? Inte gör då jag det. Men det förstås. Matte ser ju inget utavför dataskärmen, och hon blir så tankspridd att det liknar ingenting.

Jag fick ju gnyla och låta riktigt länge innan hon ens fattade att det var dags att lufta svansen igen. Tja, det blev en kort promenad.
Sedan, på kvällen, var det förstås möte igen. En annan följde med husse då - på gitarrkurs. Men det var inget vidare, för det var nybörjade den här gången, och inte lät det gott i mina öron. Jag blev lite irriterad och lät höra mina gnyl ibland. Alla skrattade och hade kul. Eller - var det mig de skrattade åt? Ähh! Det spelar ingen roll. För sedan kom ju matte dit också, och jag fick levergodis och husse spelade en fin bit när vi fikade.
Hyfsad kväll egentligen.

På vägen hem regnade det igen - vem blev förvånad? Ja, inte var det jag. Och matte frös, för hon hade glömt igen...