Vilken tur att jag inte heter Osborn!

glad hund liten


Jag träffade en tik härom dagen. Eller rättare sagt - jag kände lukten av henne. Och även om jag aldrig såg hur hon såg ut, så kan jag ge mig attan på att det var en tax!
För hon hette HILDA.

Själv heter jag Algot - så jag tänker att vi kanske hade passat bra ihop. (Om nu inte matte varit med och dragit iväg med mig)

Jag har funderat över det där med namn. Hilda - verkar som ett typiskt taxnamn tycker jag. Men nog är det väl konstigt att just taxmattar och -hussar väljer gamla rekordeliga svensknamn från förra seklet?
VARFÖR?

Matte säger att det kan bero på att just taxar hör till en gammal rekordelig hundras från svunna sekler. Det kan ju ligga nåt i det. Men jag är då glad att det inte blev Osborn. (Även om de kallat mig Ossy)

Matte säger att jag fått migg namn efter hennes morfar - som hette Algot. Och att jag ärvt mer än bara namnet, tyvärr.
Han lär ska ha varit en envis gubbe - istadig rent av - och ganska förtjust i kjoltyg. Vad nu det kan betyda?

Men ibland ändrar sig matte och påstår att jag borde heta Algoth - med ordentlig läspning på slutet. Det tror jag bara är struntprat och kommer sig av att hennes musiksmak är så mycket GOTH som möjligt.
Nu är det ju inte så ofta hon spelar musik. Det brukar vara husses domäner. För det mesta spelar han själv, gitarr, bas eller nåt. OCh se... DET kan inte matte.
Så hon lyssnar på sina plattor nån gång då och då, när inte husse är hemma. Men hon kallar mig ofta för Algoth !!
Och alltid när jag varit ovanligt envis och istadig. Undrar om hennes morfar gillade sån musik också? Fast nä - det kan jag aldrig tro!  Jag gillar den inget vidare i alla fall.
Tacka vet jag när husse tar fram sin akustiska gitarr.
DÅ MYSER MAN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0