algots dagbok

 
SUCK

Det töar!
Bra va?
NÄ - en annan har inte särskild stor höjd över havet - PLUS - en mycket lång päls. Du kan ju lägga ihop det hela själv, va? 
Tänk dig att vada genom snöglopp upp till bröstkorgen. Jag får ju HOPPA som en hare ibland när det blir för djupt. (Ja, det räcker ju med att det är oplogat hemma hos oss som det brukar vara.)

Ökar du då på med bara en liten köldgrad, så pass att det är töväder och kramsnö. Ja, då är HELVETET här, för pälsdjur som jag är inte gjorda för detta klimat!
Förstår du det, matte? KAN vi inte inte emigrera?

Snön klibbar som klister överallt i mina plymer. Runt fötterna hänger små söta vita bollar av is som nästan klirrar när jag går. Under hela bröstkorgen och magen dinglar de också som girlander. Och i bakhasorna!... DET är inte så trevligt. Där har jag ju verkligen ingen lust att ha några extra bollar. (Jag har ju mina egna - och dem vill jag ha i fred!)

Ibland fastnar isbollarna ihop med varann. Då sitter jag fast och fötterna går inte att flytta som jag vill. Jag får hoppa på tre ben tills matte eller husse ser mitt elände och hjälper mig. Genant värre är det, och särskilt om vi är mitt ute på promenad. Men å andra sidan. De andra - korthåriga hundarna - de har ju inga plymer alls att visa upp - nån gång!
SUCK
Vissa dagar får man då verkligen ta det onda med det goda. Idag har jag redan varit ute en gång. Nu håller jag mig. Det får ju vara måtta på tö-eländet också. Förresten ska matte och jag MYSA. Det hörde jag tydligt att hon sa till husse i morse. För visst är det det som SKITVÄDER egentligen betyder?