algots dagbok

Idag har vi haft en riktigt skön stund här hemma. Ja, flera timmar faktiskt - när vi inte gjorde ett dugg. Jag fick sträcka ut mig i min fulla längd bredvid MIN MATTE och snarka så mycket jag ville.

Det är ju vädret som bestämmer mycket, förstås. Vi har grått och blött och flera plusgrader där ute. Matte - hon älskar det. Ingen kyla, ingen snö och ingen risk att frysa om fötterna och näsan. Själv ... vet jag inte om det egentligen så värst mycket bättre med blöta skitiga (!) tassar.

Visst är det mysigt att nosa runt i högarna av jordiga gräskokor och gamla löv, men matte gillar inte lukten. Så får väl jag lov att hålla mig lite, men det säger jag bara:
Om grannhunden kommer sniffande på MIN sida - då åker han på en morrning! Och tja, efter det måste ju jag krafsa upp hans spår lite extra - fast blötlöven flyger - och markera om mitt revir. Det bara är så!

Stackars matte, hon bara suckar och skakar på huvudet och snyter sig och snorar lite till. Hon tål väl inte den där ljuvliga mögeldoften nåt vidare.
MEN HON VET - ja, hon vet ju hur det är att vara hund och ha hand om reviret (för hela flocken).
När man tänker på alternativet: att husse skulle gå runt där ute och markera åt mig!!!! HA HA HA

Nä - rör inte mitt jobb. Det är ett hundjobb, men någon måste ju göra dt.

Usch, vilka hemska stressade dagar! Matte och husse - ja, båda två, flänger runt och fixar och pratar i telefon. Inte en enda myskväll på hela veckan hade vi. Och helgen var ju FULL den också. Fast... nog är det kul att åka till Furudal. Så lördagen och söndagen var nog helt OK i alla fall.  

Skogen var full av nya färska spår och det vankades MAT. Hej, hopp och kalvkött i himlens höjd! Det smakar fint att krydda upp det vanliga torrfodret med.

Vi såg på KORT, från Skottland. Inte för att jag hade fått vara med på resan. Nä, en annan var ju i Furudal hela den helgen. Det var fina kort. Men visst är det konstigt att det kan vara blå berg här hemma och gröna i Skottland?

De senaste dagarna har ändå varit bara FÖR MYCKET för en liten hund, hörrö matte!!! LITEN hund. Jag vill vara hemma och gosa i min säng, sträcka ut mig och bara må. Och matte ska ligga bredvid mig med en bok och BARA slappna av! Det är så det ska gå till en gång om dan. Vi hade ju bestämt det!!!?

PUH, datorn är på. Och där sitter hon upptagen med allt möjligt skickande hit och dit. Ibland travar hon runt runt med telefonen i högsta hugg och babblar och babblar. Ska det verkligen vara nödvändigt att förstöra en hel dag på bara telefon? HJÄLP - det ringer igen!

Husse svarar - nu är det hans jobb.Fast han slutade för dagen för ett par timmar sen. Fast husse - han är ju aldrig riktigt ledig, han.

Nu har matte LOVAT mig: Imorgon ska vi ta det lugnt!
 Hurra!
En annan förstår ju att det beror på att nästa helg blir minst lika stressig. Så hon vill nog bara ladda upp för att orka med. Ja ja KULTURARBETARE!

Jag träffade en tik härom dagen. Eller rättare sagt - jag kände lukten av henne. Och även om jag aldrig såg hur hon såg ut, så kan jag ge mig attan på att det var en tax!
För hon hette HILDA.

Själv heter jag Algot - så jag tänker att vi kanske hade passat bra ihop. (Om nu inte matte varit med och dragit iväg med mig)

Jag har funderat över det där med namn. Hilda - verkar som ett typiskt taxnamn tycker jag. Men nog är det väl konstigt att just taxmattar och -hussar väljer gamla rekordeliga svensknamn från förra seklet?
VARFÖR?

Matte säger att det kan bero på att just taxar hör till en gammal rekordelig hundras från svunna sekler. Det kan ju ligga nåt i det. Men jag är då glad att det inte blev Osborn. (Även om de kallat mig Ossy)

Matte säger att jag fått migg namn efter hennes morfar - som hette Algot. Och att jag ärvt mer än bara namnet, tyvärr.
Han lär ska ha varit en envis gubbe - istadig rent av - och ganska förtjust i kjoltyg. Vad nu det kan betyda?

Men ibland ändrar sig matte och påstår att jag borde heta Algoth - med ordentlig läspning på slutet. Det tror jag bara är struntprat och kommer sig av att hennes musiksmak är så mycket GOTH som möjligt.
Nu är det ju inte så ofta hon spelar musik. Det brukar vara husses domäner. För det mesta spelar han själv, gitarr, bas eller nåt. OCh se... DET kan inte matte.
Så hon lyssnar på sina plattor nån gång då och då, när inte husse är hemma. Men hon kallar mig ofta för Algoth !!
Och alltid när jag varit ovanligt envis och istadig. Undrar om hennes morfar gillade sån musik också? Fast nä - det kan jag aldrig tro!  Jag gillar den inget vidare i alla fall.
Tacka vet jag när husse tar fram sin akustiska gitarr.
DÅ MYSER MAN

Det är särskilt svårt att sitta stilla. Folk kommer ju och går hela tiden, jag måste väl få en chans att HÄLSA på dem. Nog borde jag åtminstone kunna få lov att sticka fram nosen och sniffa lite?

Men nä - vissa dagar är det hopplöst trist på husses jobb. Där får jag hållas, för mig själv, i MIN dokumentportfölj. Husse pratar i telefon och skriver och knäpper på sin dator hela tiden. Folk kommer och går. Ibland sitter de ner en stund och dricker en kopp kaffe. Och hela tiden förväntar sig alla att jag ska vara "duktig" och ligga STILLA!
Det är ju inte klokt.

Om det kommer någon - spelar ingen roll vilken det är - brukar jag studsa fram med varningsmorr långt nerifrån magen. Sedan väntar jag (TYST! - för jag ÄR duktig) tills denna person har kommit upp i trappen och fram till min grind. En lång sträck på nosen brukar vara tillräckligt. Så vet jag om det är svansvift eller morr som behövs.
Det verkar väl inte vara mycket begärt?

Fast det är sant - ibland kommer det någon som är rädd. FÖR MIG? Stackars, tänker jag och blir genast lite nyfiken, för en sådan person är då sannerligen inte så vanlig. Men se då håller jag mig! Jag går INTE fram om husse säger till! Jag är tyst också, om husse säger till. (Ialla fall om det är befogat )

Allt det där är inga problem. Det förstår du väl?
MEN..... ibland....

har jag en sån där avig dag.
När pälsen blir blöt och kall så fort man sticker ut näbben.
När husse glömmer att hämta vatten till mig, ge mig min KOM IN-godis och bara slänger sig över telefon direkt.
DÅ blir jag avig.
Då lägger jag mig under bordet och surar.
Om det kommer besök då, ja DÅ morrar jag till oavsett vad husse säger.

- Hörrö Husse - det räcker ju med en omklappning, några vänliga ord och en liten liten godisbit!!!????

Sedan sover en kontorstax skönt i dokumentportföljen. Och är så duktig så!

Och just idag när det är ett sånt fantastiskt LÄGE att få till bästa bilden på undertecknad. I mitt rätta element också - SNÖ.
Jag älskar snö!

Husse och jag var ut en sväng i morse, men det var ju innan solen gick upp. Det var förstås ganska hyfsat i alla fall. Inte FÖR kallt. Men NU - ja gudars skymning - vicke väder! Tänk vad solen kan göra.
Man blir ju alldeles GLAD när det lyser vitt och glittrar överallt.


Matte säger att det är julvarning idag, för det ser ut som om tomtarna skulle hoppa fram i gathörning när som helst. Jag undrar lite över det där med tomtarna. Troll känner jag till, för vi har sådana i trädgården, men tomtar?

ÄH

- Hämta kameran, matte. Så går vi ut och fixar lite riktiga julkort, med undertecknad i bästa form!

 
SUCK

Det töar!
Bra va?
NÄ - en annan har inte särskild stor höjd över havet - PLUS - en mycket lång päls. Du kan ju lägga ihop det hela själv, va? 
Tänk dig att vada genom snöglopp upp till bröstkorgen. Jag får ju HOPPA som en hare ibland när det blir för djupt. (Ja, det räcker ju med att det är oplogat hemma hos oss som det brukar vara.)

Ökar du då på med bara en liten köldgrad, så pass att det är töväder och kramsnö. Ja, då är HELVETET här, för pälsdjur som jag är inte gjorda för detta klimat!
Förstår du det, matte? KAN vi inte inte emigrera?

Snön klibbar som klister överallt i mina plymer. Runt fötterna hänger små söta vita bollar av is som nästan klirrar när jag går. Under hela bröstkorgen och magen dinglar de också som girlander. Och i bakhasorna!... DET är inte så trevligt. Där har jag ju verkligen ingen lust att ha några extra bollar. (Jag har ju mina egna - och dem vill jag ha i fred!)

Ibland fastnar isbollarna ihop med varann. Då sitter jag fast och fötterna går inte att flytta som jag vill. Jag får hoppa på tre ben tills matte eller husse ser mitt elände och hjälper mig. Genant värre är det, och särskilt om vi är mitt ute på promenad. Men å andra sidan. De andra - korthåriga hundarna - de har ju inga plymer alls att visa upp - nån gång!
SUCK
Vissa dagar får man då verkligen ta det onda med det goda. Idag har jag redan varit ute en gång. Nu håller jag mig. Det får ju vara måtta på tö-eländet också. Förresten ska matte och jag MYSA. Det hörde jag tydligt att hon sa till husse i morse. För visst är det det som SKITVÄDER egentligen betyder?

Matte säger att jag snarkar. Det gör jag väl inte alls. Det är faktiskt hon som står för alla snarkningar här hemma. Fråga en som vet!
En annan brukar ju tassa omkring på nätterna. Även hundar kan ju bli törstiga!
Min matte, hon snarkar alltid, och på senaste tiden har hon ju varit förkyld också. Hjälp - vad det låter. Inte undra på att hon är skrovlig i halsen på morgarna.
Husse och jag, vi sover så gott det går. Fast ska sanningen fram så har nog jag vaknat någon enstaka gång av mina egna ljud med. Ja, jag drömmer ju! Det förstår väl alla att då kan det hända att jag tar i med skällande och morrande.
Men snarkar - det har då jag aldrig hört att jag gjort. De har helt enkelt gaddat ihop sig mot mig och småler så där retsamt och fnissar ibland när jag precis har vaknat.
-Lilla gubben, vad du snarkar, säger matte då.
ÄHH!
Elakt förtal - jag ska glo på dem båda två och se anklagande ut - det brukar ta bra. Jag är en mästare på att GLO!
Watch me!

Jag är så glad. Och SÅ trött, för igår var det en lite för lång dag för mig.
Hörrö husse, tänk på att jag inte är någon ungdom längre! 
Jag måste ju få min middagslur. Inte bara jobba hela dan och halva kvällen! 

Ja ja det spelar ingen roll längre för min matte är hemma nu. Hon såg lika trött ut som jag gjorde igår. Åka buss va - det skulle då aldrig jag ge mig in på. Jag skulle bli TOKIG bara av att inte få nosa runt. Förresten är det väl förbjudet med hundar i vanliga bussar - eller?

Tänk - ikväll är jag så glad att jag måste knapra i mig lite torrfoder. Ja bara ett par tre stycken så där - för att VISA!
OCH - nu kan jag bädda på mattes morgonrock igen - åh!

 

                                                                         DET ÄR JAG IGEN :                                                                                    
..................................................................................................................................................................................................
JAG HAR ALLTID VARIT PIGG PÅ ATT SITTA I KNÄ:


Så här kan jag ligga och gosa mig hur länge som helst. Den här bilden tog matte när jag var ung. Det är ingen skillnad nu egentligen. Tja kanske jag blivit lite större men nog får jag plats.
OCH när jag blir trött....
SÅ sover jag en fläck. Vi hundar är inte speciellt blyga av oss.

 
JA, HEJ IGEN! Det är bara jag.
I morse blev jag sur. Precis när jag sov som bäst dunkade det till i dörren. Det var ju bara tidningen som kom, förstås. Men vad stoppar de i de där tidningarna egentligen? Det lät ju som en tegelsten föll ner i golvet. Och så ekade det i hela trappuppgången. HUR kan de tro att en stackars liten tax ska kunna sova då? Ja, jag bara frågar.
Jag flög upp, alldeles vinglig på benen och sovrynkor över hela nosen. MORRET lät skorrigt och morgontrött. Jag harklade mig ordentligt, fnyste, ruskade, och traskade hotfullt ut i farstun. Och VAD får jag se? Ingenting! Nä.
Bara tidningen - och nu är både matte och husse vakna - nåja - halvvakna då.
- Men Algot, gå och lägg dig. Det var ju bara tidningen som kom.
och :
- Vad tyst nu, Algot - sluta mullra och kom och lägg dig.
Tja...
MEN DET FÖRSTÅR NI VÄL:
Man kan ju få dåligt morgonhumör för mindre. Vad ska de med den där eländiga tidningen till ändå? Jag bara undrar!

Det här är jag!

Matte säger att jag alltid måste ha full koll på saker och ting. Annars blir jag bara förvirrad. Tja, det kan ju ligga nåt i det.
Kanske det är därför jag brukar rulla ihop vid hennes fötter. OAVSETT var hon sitter. Utifall hon skulle resa sig och försvinna ur mitt liv. 
Det är ju min största mardröm. Att matte och husse ska försvinna ur mitt liv.
Du kan tro att det har funnits tillfällen:
t ex. när de lämnat mig i Furudal hos min X-matte och X-husse (husses mor och far) och bara försvunnit i flera dar!!!!
Vid sådana tillfällen tänker jag att livets är bra tungt och aldrig får en liten reda på nåt i förväg.
Fast.. ska jag vara riktigt ärlig så fick jag. Ja, reda på det - i förväg! För matte talade om för mig att de skulle iväg. Det var bara det att jag inte ville!
Hör ni det? JAG VILL INTE VARA UTAN MATTE OCH HUSSE!

Nåja - de kom ju hem igen. De har dessutom hållit sig hemma ett bra tag nu. Jag undrar...
Matte sa nåt igår. Om att hon snart skulle iväg. ÅH hoppas det bara blir en enda natt då. För det klarar vi fint - husse och jag. Kan faktiskt vara rätt skönt också - bara vi två.
Och så enkelt för mig att ha bara husse att hålla reda på!