Hemma, hemma hemma!
Så härligt skönt att kunna sträcka ut sig och springa runt på gården. Fast det var kallt i gräset. Så skönt att sniffa längs diket efter granntiken och se om något har hänt de här dagarna jag varit borta. Och fy så kallt i det långa gräset. Matte och jag gick en långpromenad så fort vi hann, och jag FRÖS om svansen. Det blev en mycket kortare promenad än jag tänkt mig. Matte frös också.
Det är vitt på marken om morgonen, och husse säger att det är nattfrost. Fy då, vad det biter i tassarna. Alla insekterna - nästan - är åtminstone borta nu. Alltid något!
Ska det bli vinter nu på en gång matte? JAG VILL INTE FRYSA!
Visst blir det kul med snö, men inte NU!
ÅH, jag längtar tillbaka lite grann till Göteborg, för där är då inte lika kallt om nosen. Vi skulle ha stannat ett tag till, tycker jag.
Nu ska jag krypa upp i min varma korg, som står nära elementet. Där kan jag i alla fall sova lugnt utan att bli frostbiten. Kanske jag inte kliver upp förrän till våren - som björnarna!
gonatt
Vi åker bil
ajg ligger i baksätet. >Husse kör. Matte hon bara sitter där framme, trött i ögonen från i går. Det var sista bokmässedagen igår. SKÖNT! För det är inte klokt vad långa dagar det blir för matte. Själv får jag nästan lite tråkigt framåt kvällen, och bara väntar på att hon ska komma hem.
Så rasar hon ihop i soffan och har inte ork att leka det minsta mig mig. Ja det förstås lite lek blir det väl. MEN INTE som vi brukar.
<Vi stannade nyss efter vägen och fikade. Det var väldigt blåsigt, och de bästa rastborden var upptagna. Husse och matte hittade ett lite bortanför de andra. Hu vad vi frös. Jag har då aldrig sett matte ösa i sig kaffe så fort. Så gick hussse och jag på en promenad. Det var ganska intressant, med många sniff, fast roligast var det när vi gick nära rastborden. Tänk att människor tappar så mycket ibland. Eller glömmer bort att ta med sig i bilen. Husse blev lite sur när jag ville sniffa på en färsk fläck. Och jag är inte den som envisas (bara när det verkligen behövs) så jag följde väl med honom då.
Det var skönt att hoppa in i baksätet igen, fast matte inbillar sig varje gång att NU måste jag ha blivit törstig. Inte vill jag ha vatten så där stup i kvarten, heller. Vad fånig hon är.
Det är fint väder nu och solen skiner. BRA, tycker jag för matte och husse blir så glada och nöjda då. För min del får det då gärna vara mulet, för då blir det inte lika varmt i bilen. >JAG HAR JU PÄLS! Tänk på det.
Nu kör vi på och det är många timmar kvar innan jag kan sniffa runt gården där hemma. Fast mysigt har vi ändå. Vi ska göra många många stopp efter vägen.
Hej då Göteborg, vi ses nästa år.
Fridag på bokmässan
Ja, inte jag utan matte har haft FRIDAG hela dan idag. Vi har inte gjort nånting! Om man inte räknar med sniffningar i kiss och bajparken förstås. Det hör ju till livets nödvändigheter. Fast matte, hon har då sällan varit så LAT! Kanske behövde hon det efter ett par stressdagar på mässgolvet.
Jag klagar inte. >Vi har MYST hela dan, och snart kommer husse hem också. Han har ju liksom varit standin för matte. (Du milde va de har snattrat i telefon hela tiden)
Ikväll blir det skoj med både husse och matte och mattes kompis med. Hon heter Ditte och har väldigt roliga tröjärmar, som gjorda för att dra i, tugga lite på och busa. Jag rockade loss lite med henne härom kvällen, men inte verkade hon så värst glad. De är bra konstiga, männskorna. Jag fick ett par alldeles NYA sockor av matte då! Kan du tänka dig, de höll förstås inte längre än några minuter, men ändå. Hon OFFRADE dem till mig, verkade det som.
Min matte, hon VET när jag behöver lite extra bus minsann.
Nä, nu ska vi ut och sniffa runt lite igen - Göteborg här kommer JAG!
Tänk att det slutade regna!
Göteborg är vackert i solen! Och jag har verkligen semester, HA! Det blev kojdag igår hela dan, för mig och husse. Vi somnade i soffan. Tja, jag tror säkert att det var välbehövligt för husse. Han har då inte haft en ledig dag på flera veckor. Och jag, nog kan jag sova och snarka precis hur mycket som helst. Fast fram på eftermiddagen blev det nästan lite långsamt, så jag fick pipa till - högt, så husse vaknade.Så gick vi ut på stan en fläck.
Där var flera små tikar som jag INTE fick hälsa särskilt nära på. FAST jag ville! Sedan kom en jättestor HUND. Jag smög iväg fort fort bortöver stigen, och husse efter i kopplet. Så skyndade vi oss hem. Inte alltför lång promenad blev ju detta, så...
När matte kom hem var ju jag helt utsövd och OBUSAD! Klart jag ville bråka lite, hoppa runt och slita i en tröjärm, gnaga på mattes arm och nypas, krafsa och leka som en valp!!! Det kan väl vem som helst förstå? FAST jag snart fyller 12 år. För inte har det med saken att göra, anser jag. Känner man sig ung och valpig, ska man väl leka?
Så somnade jag - tvärt.
Det var en riktigt trevlig kväll. Men mattes nya vita sockor gick åt, så att säga. Dragkamp är kul!
OCH IDAG SKINER SOLEN. Livet är bra skönt för en hund ibland. Matte och jag, matte och jag - ensamma hela kvällen. I soffan!
Vi myser...
Snart ska vi ut på promenad, och matte - hon följer fint i kopplet. Vi känner varann bra. Så går vi hem igen och MYSER!
Det bästa jag vet.
Bokmässan är i full gång
...och jag är med. På sätt och vis i alla fall, för min matte står där i montern hela dagarna och BARA pratar om mig. Det är jag säker på. För det finns väl ingen bok som kan mäta sig med "en glad hund"?
Nu är det ju inte så att jag är på plats i montern själv förstås. Nä, dit in släpper de inte några hundar. Förresten VILL jag inte heller.
FÖR MYCKET FOLK, för långt att gå och för ont om vattenhål. Det där överlåter då jag med varm tass till matte.
Jodå nu äa jag byracka i strostan. Husse och jag har semester vi. (Medan matte jobbar, HA!) Vi går på promenader i Slottsskogen och nosar efter tikar, (jag i alla fall) och så kollar vi in folklivet här i Göteborg. Ja, ibland känner jag mig verkligen som en BYRACKA. I går t ex när det blåste så örona stod rakt ut. Inte blåser det SÅ mycket hemma i Orsa, inte! Vi skyndade oss hem. Fönstren i lägenheten smällde i vinden hela natten. Ja, jag är ju inte van! Lite svårt att sova blev det, för man vet ju aldrig: Det KAN vara farligt!
Jag kröp under mattes täcke och somnade om.
Jag gillar Göteborg ändå, fastän det blåser ibland. Det är skön stämning här, och på vår gata bor det flera läckra små tikar. KUL!
Så för min del får bokmässan gärna hålla på ett bra tag till. Matte blir ju så spak och snäll på kvällarna. Fast hon gnäller som en valp om man drar i kopplet. För på kvällen kan hon knappt gå. Fötter och ben värker. TUR att jag har tassar, tänker jag. För de verkar då fungera bra mycket bättre än långa bökiga människoben.
Skulle jag tigga?
HUR kan han motstå mina stora vovveögon? Min glada svansviftning? Mitt hungriga uttryck? Det faktum att jag TIGER och lider, nästan?
VARFÖR ska det ta så lång tid att laga maten? Jag är inte kräsen, husse! Släng till mig ett par bitar som de är bara.
DU OCH JAG, HUSSE?
... för nog sa du väl köttbullar?
ÅKA BIL!
Tänk, att en vanlig måndag kan arta sig så där extra trevlig ibland. Ja, så det känns som om vi var på familjeutflykt alla tre.
Det är klart. I nästa vecka BLIR det minsann familjeutflykt. Vi ska till Bokmässan i Göteborg. Särskilt matte. Men husse och jag följer med och tar en titt på tikarna i götet.
Det är själva resan dit och resan hem, i bilen, bara vi tre, med matsäck och långa stopp , med flera promenader och mycket sniffande efter vägen. Det är utflykt det. Jag kommer nog ihåg förra året!!
Och Ditte, mattes kompis i Göteborg - hon är schysst. Hon luktar fint, och hennes lya där vi bor, den har en riktigt hemtrevlig doft, som jag gillar. Förresten är man trygg där.
So long så länge - jag ska på semester.
(undrar om matte tar med sig bloggmaskinen?)
Tradera-tokig!
Min Matte bryr sig inte ens om ifall jag tuggar på hennes sockor just nu. Hon sitter bara där vid datorn och letar FYND! Trist är det.
Fast det ska sägas till hennes försvar: Vi går ut på promenader ibland. OCH hon busar med mig ibland. Det är resten av tiden, när hon är fastklistrad vid datorn som SUGER.
Sockorna får hon klara sig utan numera. Det är priset - HÖRRU det, MATTE!
SUCK vad skönt när Husse kommer hem. Då kanske det blir lite ACTION!
(märkte ni där? det fräcka utrikiska ordet jag använde? Jodå, taxar har en otroligt bra vokabulär! Och kan lätt komma ihåg flera nyttiga ord, som t ex: MAT, GODIS, PROMENAD osv.
Däremot får då åtminstone jag en släng av DÖV, när Husse ropar KOM HIT, och SLÄPP mm. Men det är ju jag det. Och jag har ju hört talas om små väluppfostrade taxvovvar som lyder direkt. (SLAVAR alltså - inget för mig!) Och som tränar tjusig AGILITY (cirkusartister alltså) och visas upp på längden och tvären - när Matte och Husse VILL.
Skulle funka för mig också om det inte var för det sista "när Matte och Husse vill". För de ska väl fråga om JAG vill, först och främst?
Förrresten är det KUL med tricks och konster. PLUS att jag får godis då! För att ha KUL. Det är härligt.
Nä nu vill matte pröva nya tricks (utan dator). Vi hörs!
Kontorstax nu igen!
Tänk hela jag lyckas fortfarande med att få plats i dokumentportföljen. Det är inte dåligt för en senior. Det förstås, man kan ju inte sträcka ut sig. Och häromdagen somnade jag med örat i vattenskålen. Den står ganska nära. Förresten var jag TRÖTT den dagen.
I morgon har matte och jag hemmaledig dag, men sedan ska jag med husse till kontoret igen. Vi jobbar väldigt bra ihop, husse och jag. Och han tar alltid med sig levergodis, som han har i andra lådan uppifrån. JODÅ, nog har jag full koll på det.
Vi känner massor med människor. Varje dag kommer någon som vill hälsa bara på mig - och prata lite med husse, förstås. Men det viktiga är att de får träffa mig, det förstår jag nog. Så glada som de blir så fort de får syn på mig.
Vissa dagar vaktar jag kontoret extra noga. För ibland springer grannhunder förbi och svansar så där överdrivet, bara för att retas. Han bor ovanpå husses kontor. Jag brukar morra åt honom. Ja, de måste ju förstå att det är MITT och husses kontor. Och då kan man inte vifta omkring utanför i hallen hur som helst. Jag är bra på att vakta! Ni förstår, jag har ju tränat många år på att morra långt ner i strupen, så det hörs vad stor och farlig jag kan bli. Ha!
Och det går de på, varje gång, både hundar och människor! Tja åtminstone tills de ser mig. Fast vid det laget har jag för det mesta redan startat svansviftningen och hälsningsflåset. Då kan de ju stå där och glo häpet. Det struntar jag i.
VI har kontor tillsammans förstår du, husse och jag. Att vakta, det är mitt jobb!
