Bokmässan är i full gång
...och jag är med. På sätt och vis i alla fall, för min matte står där i montern hela dagarna och BARA pratar om mig. Det är jag säker på. För det finns väl ingen bok som kan mäta sig med "en glad hund"?
Nu är det ju inte så att jag är på plats i montern själv förstås. Nä, dit in släpper de inte några hundar. Förresten VILL jag inte heller.
FÖR MYCKET FOLK, för långt att gå och för ont om vattenhål. Det där överlåter då jag med varm tass till matte.
Jodå nu äa jag byracka i strostan. Husse och jag har semester vi. (Medan matte jobbar, HA!) Vi går på promenader i Slottsskogen och nosar efter tikar, (jag i alla fall) och så kollar vi in folklivet här i Göteborg. Ja, ibland känner jag mig verkligen som en BYRACKA. I går t ex när det blåste så örona stod rakt ut. Inte blåser det SÅ mycket hemma i Orsa, inte! Vi skyndade oss hem. Fönstren i lägenheten smällde i vinden hela natten. Ja, jag är ju inte van! Lite svårt att sova blev det, för man vet ju aldrig: Det KAN vara farligt!
Jag kröp under mattes täcke och somnade om.
Jag gillar Göteborg ändå, fastän det blåser ibland. Det är skön stämning här, och på vår gata bor det flera läckra små tikar. KUL!
Så för min del får bokmässan gärna hålla på ett bra tag till. Matte blir ju så spak och snäll på kvällarna. Fast hon gnäller som en valp om man drar i kopplet. För på kvällen kan hon knappt gå. Fötter och ben värker. TUR att jag har tassar, tänker jag. För de verkar då fungera bra mycket bättre än långa bökiga människoben.
