algots dagbok

Måste du väcka mig NU?
Är det dags att åka hem redan?

Jag ligger hellre här och myser på hussekontoret...

Det gäller att hålla sig alert och vaken på husses kontor. Fast jag fuskar med det ofta jag kan. Idag är matte med oss också hela eftermiddagen. Hennes jacka är ju varldens skönaste att sova på, så jag tar paus så mycket jag orkar.
Visst kommer det mycket folk som vanligt. Men de får väl hålla till godo med bara husse. Jag behöver väl inte komma fram och svansvifta och nosa VARJE GÅNG? Alla vet ju ändå att det är MITT kontor, och ingen annans.
Åh så mysigt fridfullt det är här i stolen bredvid mattes. På hennes varma vinterjacka. Husse pratar i telefon och nu kom det någon igen. NÄ, jag bryr mig inte ens om att öppna ögonen.
GONATT

Inte kan väl matte mena att jag ska GILLA att knalla omkring i eländet. Jag fryser! Blir blöt! Och i svansen hänger gamla löv och grästussar. Det är inte kul.

Förresten bryr jag mig inte om att solen tittar fram då och då. Min korg står i hörnet vid elementet i köket. Där är SÅ varmt och mysigt. Jag har fått en ny filt, blå och fleecevarm är den, och perfekt att bädda med.
Så jag tror jag tar kojdag idag faktiskt. I alla fall tills ikväll...

FÖR DÅ KOMMER HUSSE HEM IGEN! Han har varit borta flera nätter nu, och matte och jag har det ensamt i sängen, och lite svårt att sova. Jag gillar ju krypa under husses täcke en stund varje kväll och liksom smaka på hans vader. Sånt är MYS!

Jag längtar till i kväll! Så stör mig inte nu onödan nu, matte, för jag tänker minsann ligga här i min korg och vila upp mig tills Husse kommer hem! För det är ju mitt jobb att så att säga få honom att lukta som han ska igen. Så det blir nog mycket nufs bakom örat, på handen, och så vaderna.... MUMS! Du får flytta på dig då, matte - jag först!

Det är klart man är lite deppig. Vad ska husse behöva åka bort igen för? Och så långt - Lissabon. Jobb jobb jobb förstås.
SUCK

Matte och jag får mysa så gott vi kan själva den här helgen. Jag hade tänkt mig en trevlig promenad, nu när hon blivit bättre i ryggen, så hon orkar följa med en bit.
OCH SÅ SNÖAR DET!
Inte mig emot, men matte! Hon avskyr ju snö och vinter. Nu blir det kort snabbis för att klara av det nödigaste, så hem till soffhörnet igen.

TÄNK om jag kanske kunde övertala henne till att stanna en stund därute i snön. Det är ju så härligt att rulla sig i den. Pälsen blir perfekt tvättad och härligt doftande.
Fast det tycker väl inte hon.

LITE ska jag rulla mig idag, bara lite matte. för se JAG, jag tycker det luktar mums jag!

VEM vill vara ute frivilligt i detta väder? Inte då jag. Och inte matte heller. Fast det kan förstås bero på hennes envisa ryggskott.

I morse var det så råkallt och dimmigt, att till och med jag frös om benen. Matte såg det nog. Förresten frös hon själv och huttrade i dimman.

Då dök där upp en otäck skugga, och jag blev jätterädd. Ja, jag blev ju tagen på sängen. Såg den inte förrän den var FÖR Nära, och på väg rätt emot mig!

Det var grannens katt. Det gick inte att se det i dimman, bara. Han fick i alla fall mitt bästa och mest varnande skall rakt i örat. Oj, vad snabb han var.  

SÅ räddade jag hundäran ordentligt, fastän jag blev rädd. (Se bara hur lätt sådant är att erkänna, om man bara inte gjort bort sig)

DIMMA - det gillar jag inte alls.

 Både husse och matte är med idag. Vi är på husses kontor, men matte ska så klart iväg snart på ett VIKTIGT MÖTE. Det är så typiskt. Aldrig får man ha dem båda två för sig själv en dag.
Kvällar och nätter räknas inte, det är familjetid!

Som igår kväll till exempel. Matte var borta till sent, och husse och jag på möte till sent. Vi fick ju max en timme i soffhörnet tillsammans. Sedan var det hög tid att dyka i säng. I alla fall för mig och husse.

Matte är en riktig nattuggla, hon. Sitter gärna uppe och ett avsnitt till på favoritserien.

Imorgon får vi besök hemma i köket. Det är bra, för då är de hemma åtminstone, båda två. Det är någon slags tävling eller utmaning eller vad det var. Tja, jag hoppas matte och husse vinner. Fast det viktigaste är ju att de är HEMMA. MED MIG! Om det sedan dyker lite annat folk dessutom, så inte gör det mig något. Bara trevligt att träffas.

Som vanligt misstänker jag att det egentligen är mig som de kommer för att hälsa på! Jag brukar inte ha fel. Det märks oftast på hur de hälsar, och hur de pratar med mig. Om de nu ens kan hålla fingrarna i styr. De flesta människor jag känner VILL ju klappas också. Det får dem så gärna.

När man är stolt och vacker, som jag, då får man låta de små liven hållas, annars kan de bli besvikna. Och se, det är otäckt det: besvikna människor. Inte vill jag ha sådana omkring mig.

Hoppsan nu får vi besök på kontoret....

(på fotot står jag i fönstret på Husses gamla jobb, på span efter snön. Numera spanar jag genom köksfönstret hemma på gården)

Igår kväll kom det, fullt med snö på hela gården. Först förstod jag ju inte ens varför det var så kallt om tassarna, och backade in igen över tröskeln. Men Husse tog ett stadigt tag i kopplet, så det var bara att följa med. Tänk - efter bara ett par steg kom jag ihåg det - SNÖ! Härlig, vit och ren. Överallt låg den vit på marken och lyste upp hela gården. Svansen började gå utan vidare, för vinter - det gillar jag skarpt.

Nu kom det inte så mycket förstås. Det gick inte ens att köra ner nosen och frusta, för då bet man i gräset direkt. SUCK, synd att det inte fortsatte snö.
Men Matte, hon surade i soffhörnet hela kvällen. Vinter är inget för henne. Fryslort!
Själv tycker jag det är KUL med snö, om den nu bara vill stanna kvar. Men det dröjer väl. Idag är Matte glad igen, för solen skiner och varenda snöflinga har regnat bort i natt. Det ser nästan ut som sensommar därute, OM man inte sticker ut näsan och fryser om den, eler OM man inte kollar in alla löv som singlat ner över gräsmattan.

Matte och jag gick på promenad idag. Då kom TRISSAN hem i granngården, och vi gick dit! Underbart att busa lite med kärestan. Vi sprang varv på varv runt runt på granngården, tills Matte ville gå hem igen. Hon är så god i lukten, Trissan, så nu är jag KÄR igen. Kanske ska hon flytta hem från sommargården för vintern nu? Då blir det många lekar på våra gårdar här i höst, i snö och slask och lervälling och gamla löv och... Det blir KUL, tycker jag, men vad Matte tycker... Det är mera tveksamt.
Jag säger bara det, vad som helst bara jag slipper bada!

Matte och jag

Igår kväll åkte vi alla tre - husse med - till ett ställe utanför Mora. Matte skulle jobba. Hon hade klätt sig i "1800-talskjol" och jag fick inte sitta i hennes knä- Förklädet var ju vitt. HUR kan hon ta på sig sånt, när jag är med? Det är ju mitt knä! Det vet alla. Jag surade lite i baksätet.
Så gick jag och husse en lång lång promenad ikvällsmörkret runt det där stället, medan vi väntade. Vi såg matte därinne, som berättade och viftade med armarna. Vi hörde applåder och skratt, så vi förstod att det gick bra.

Så äntligen kom hon tillbaka. Jag var trött och HUNGRIG. Tänk, vi kom inte hem förrän efter 9. Helt utsvulten blev jag, och husse med. Men vi hade en skön kväll ändå sedan.
SUCK

Nu är hon alltså igång för hösten, med jobb, berättande och massor med datorskrivande. Många sena kvällar blir det nog framöver. Både husse och matte kör igång sina kvällskurser snart, och husse ska då jämt bort och spela med något band också. Rena hundlivet alltså, när man knappt vet var man ska vara nästa vecka.
Tja - det förstås: MED HUSSE OCH MATTE ÖVERALLT vill säga. 

Tur att matte inte byter klädsmak så där jämt, för jag vill ju ha mitt mattesknä i fred.