Det värsta är gjort


Det känns redan BRA att vara av med TANDuslingen! Och förresten var det inte så farligt. Jag hann ju inte bli nervös en gång. Då var det nog värre för matte för HON var nervig. >Husse sa att hon fick lov att gå ut till och med. Men jag ska säga dig matte, att de där veterinärerna de var HYGGliga prickar allihop, för det märkte jag direkt jag kom in. Stället luktar inte nåt vidare förstås, men dem som jobbar där är snälla och vänliga mot en.
Kanske jag är botad från veterinärskräcken från och med nu? För nu har ju jag fått hjälp, mår mycket bättre också, så jag kanske inte blir så där skakig i bena och krypig utefter väggarna nästa. Vad tror du, matte?
ÄH. Matte - hon har ju inbyggd tandläkarskräck och den blir hon visst inte av med så lätt. Se på mig matte, jag är mycket tuffare än du. Jag och husse, vi grejar sånt här utan problem.
Va skönt det känns! Och våren är här också, fullt med mysiga mumslukter i dikesrenarna, som ingen hund kan motstå. Frisk och fin i munnen, och tikar i grannskapet. Det blir en härlig vår det här, du matte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0