Dunder och skak



När åskan går....
blir jag faktiskt lite skakig. Det måste erkännas.
Igår kväll tillbringade jag en halvtimme under soffan där matte satt. När allt oväder äntligen hade blåst förbi kröp jag fram. Eller åtminstone skulle jag det. Jag hade fastnat. Det kan väl inte jag hjälpa om soffan krympt?
Matte fick lov att lyfta den, så jag kom loss.
Tänk, hon påstod att jag blivit större om magen. Ska det nu börjas igen - bantningshysterin. När jag just klarat mig från all världens katastrof och blixtnedslag.
HÖRRÖ matte, det är SYND om mig, för jag darrar lite fortfarande. Förstår du?

PS: Den där Tor, han skulle ha sig riktig....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0