Gudars skymning

...vad jag måste vara insnöad!
Jag gjorde precis en liten koll på bloggar. Det visar sig att jag är den enda kvinnan i Orsa över 30 år? Ja i hela Dalarna hittade jag ingen som var äldre eller ens lika gammal som jag.
Hjälp!

Folk kan ju tro att jag har börjat "gå i barndom" som det hette på mormors tid. Fast inte vet jag.
Om jag tänker efter kan det ju också vara ett symtom på att jag har lyckats bevara mitt ungdomliga sinnelag. (applåder)
Eller inte växt upp ännu? (usch)

Äh - varför fundera över sådant. Jag skriver för att jag gillar det - punkt och slut. Dessutom var det väl någon som sa att övning ger färdighet. Om jag nu tänkt mig en framtid med flera bokutgivningar??? Ja just det.
Man får väl ÖVA om man vill?
Och när nu vädrets makter har hjälpt till att hålla mig inomhus.....
Fast idag är det inte riktigt sant. Solen skiner och det är rent av behagligt där ute. Sa min käre make i alla. Han som gick ut med vovven.
Ja ja ja men just då satt jag fast i datorn med en massa mejl! OK det var svepskäl.

- Lilla Algotvovven, kom här och gå ut en sväng med matte! Jaså - trött? Jaha, mysa? Det är vad du vill.

Ibland hör jag vad Algot tänker: -Snälla matte. Det är så halt därute. Mina tassar far åt alla håll och jag klarar inte att klättra över snöplogsvallarna bara för att kunna lyfta en sekund på benet vid lyktstolpen. Bara för att sedan bli hängandes som en uppstoppad korv över plogvallskanten. En sådan NESA, snälla matte, bevara mig!

Denna belägenhet är inte ovanlig för taxar minsann. Jag har sett det förut. Ingen vacker syn.
Vi tar det lugnt istället, jag och Algotvovven, i väntan på tövädret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback