Kaoset tilltar
Jag kom precis in genom dörren. Stackars Algotvovven måste ju ut. Han blev inte så glad direkt när han upptäckte att han inte bottnade i snön. Taxar är bara inte gjorda för djupsnö och härute är det minst 2 dm djupt på vägen. Det är ju bara nosen som sticker upp.
Jag är inte så långbent själv heller och fann mig pulsa omkring med snö upp till knäna. Visst skojigt ett tag - men efter en 300 meter börjar det ju bli riktigt tråkigt.
Det är ju ett elände att inte höra om det kommer en bil heller.
Vad ska man göra? Skyffla upp vovven i famnen och sprinta som en klumpig get tvärs över däcksfårorna.
Vi kom undan. Jag tror inte att föraren hade haft minsta möjlighet att bromsa heller.
Ögon i nacken och väl avvägd kiss-och bajrunda, sedan direkt hem och plocka bort bollarna som fastnat i pälsen.
Sa jag inte det? Jodå - det är en långhårig tax och definitivt gjord för sydligare breddgrader.
På tre ben haltade han in genom dörren. Under bröstkorgen satt en hel girland med knallhårda vita bollar. De hade tovat ihop sig med Algots vackra (men obekväma) knäplymer. Alltså: bara tre ben som fungerade.
Lyfta in vovve på mattan, trassla bort isbollarna(för nu var de hårda minsann) och frottera hela hunden från nosspets till svansplym. Den hade i alla fall klarat sig - för den hade ju viftat hela tiden.
- SÅ är det att vara glad hund som älskar snö även om man nu inte skulle vara byggd för det!, tycktes han säga till mig.
Nu sover han igen. Det är min tur att skala av all lagren av kläder och dra på mysbrallor.
Kojdagen håller på att bli KOJKVÄLL.
Jag är inte så långbent själv heller och fann mig pulsa omkring med snö upp till knäna. Visst skojigt ett tag - men efter en 300 meter börjar det ju bli riktigt tråkigt.
Det är ju ett elände att inte höra om det kommer en bil heller.
Vad ska man göra? Skyffla upp vovven i famnen och sprinta som en klumpig get tvärs över däcksfårorna.
Vi kom undan. Jag tror inte att föraren hade haft minsta möjlighet att bromsa heller.
Ögon i nacken och väl avvägd kiss-och bajrunda, sedan direkt hem och plocka bort bollarna som fastnat i pälsen.
Sa jag inte det? Jodå - det är en långhårig tax och definitivt gjord för sydligare breddgrader.
På tre ben haltade han in genom dörren. Under bröstkorgen satt en hel girland med knallhårda vita bollar. De hade tovat ihop sig med Algots vackra (men obekväma) knäplymer. Alltså: bara tre ben som fungerade.
Lyfta in vovve på mattan, trassla bort isbollarna(för nu var de hårda minsann) och frottera hela hunden från nosspets till svansplym. Den hade i alla fall klarat sig - för den hade ju viftat hela tiden.
- SÅ är det att vara glad hund som älskar snö även om man nu inte skulle vara byggd för det!, tycktes han säga till mig.
Nu sover han igen. Det är min tur att skala av all lagren av kläder och dra på mysbrallor.
Kojdagen håller på att bli KOJKVÄLL.
Världen har stannat
Ingenting rör sig där ute. Jag tror hela världen står stilla.
Här har vi säsongens första snöstorm och vi är tagna på sängen allihop.
Men vaddå? Vi visste ju att det skulle bli vinter!
Jag är förstås lika tjurig och grym på det här som alla andra. Nu börjas det nämligen. Kläder och kläder och ännu mera kläder och sockor och sockor och stora tunga vinter skor.... Sen är det meningen att man ska gå ut och njuta (!) av vintern.
Där står man som en gammaldags michelingubbe och rör sig lika smidigt i vantar och halsduk och mössa neddragen över örona. Fast FRYSER - det gör man ju ändå någonstans! Om inte annat så om näsan!
Tja jag är ingen vinterälskare direkt och när den nu har ÖVERFALLIT oss så får jag sån lust att KLAGA!
Nä - man vill inte ens vara hund. Det ser jag tydligt på Algot som ligger här helt utslagen och vägrar gå ut!
Visst är det rent fantastiskt så länge hundar kan hålla sig! utan att göra på sig.
(Elaka matte funderar här lite över tiktider när vovven bara måste ut och lyfta på benen en gång i timmen!!!!)
Nu är läget ett helt annat, så vad säger du Algot? Ska vi ta kojdag hela dagen?
Här har vi säsongens första snöstorm och vi är tagna på sängen allihop.
Men vaddå? Vi visste ju att det skulle bli vinter!
Jag är förstås lika tjurig och grym på det här som alla andra. Nu börjas det nämligen. Kläder och kläder och ännu mera kläder och sockor och sockor och stora tunga vinter skor.... Sen är det meningen att man ska gå ut och njuta (!) av vintern.
Där står man som en gammaldags michelingubbe och rör sig lika smidigt i vantar och halsduk och mössa neddragen över örona. Fast FRYSER - det gör man ju ändå någonstans! Om inte annat så om näsan!
Tja jag är ingen vinterälskare direkt och när den nu har ÖVERFALLIT oss så får jag sån lust att KLAGA!
Nä - man vill inte ens vara hund. Det ser jag tydligt på Algot som ligger här helt utslagen och vägrar gå ut!
Visst är det rent fantastiskt så länge hundar kan hålla sig! utan att göra på sig.
(Elaka matte funderar här lite över tiktider när vovven bara måste ut och lyfta på benen en gång i timmen!!!!)
Nu är läget ett helt annat, så vad säger du Algot? Ska vi ta kojdag hela dagen?
Blötsnö på min ruta
Snön packar sig mot fönstret och det är INTE roligt. Enda sällskapet är min snarkande lilla Algotvovve. Kanske han drömmer om varma sommardagar när han vågade sig ut i vattnet? Det måste vara otroligt varmt för det.
Nu voffar han och gnyr i sömnen och bryr sig inte ett dugg om snöstormen där ute. Jag ska krypa upp bredvid och mysa lite, tror jag.
Varm hund utefter benet - det är MYS det! ...med en bra bok!
Fast gubben har inte hört av sig - hur ska han ta sig hem? Tänk om...
NEJ det gör jag INTE.
JAG MYSER!!
Nu voffar han och gnyr i sömnen och bryr sig inte ett dugg om snöstormen där ute. Jag ska krypa upp bredvid och mysa lite, tror jag.
Varm hund utefter benet - det är MYS det! ...med en bra bok!
Fast gubben har inte hört av sig - hur ska han ta sig hem? Tänk om...
NEJ det gör jag INTE.
JAG MYSER!!
Snöstorm och drivis
Precis så är det - och hunden vill inte gå ut. Inget att göra åt heller - bara vänta på snösvängen. Men jag trodde verkligen att jag skulle få lite mera tid på mig! Tid att vänja mig så vi hann sätta på vinterdäcken t ex. Nu drog maken iväg igår med sommardäcken på. Mobilen glömde han hemma. Insnöad i Furudal lär han bli! Och tänk om ishalkan slår till precis när han styr hemåt! Förresten är det väl redan glashalt förstås - så vem försöker jag lura?
OROLIG! Som en fjantig gammal tant! Och så känner jag mig verkligen idag. Visst är det konstigt vad grå och trist man blir så snart temperaturen sjunker under noll?
Jag gick på promenad med Algot-vovven. I alla fall en vända runt kvarteret. Han blev helt slut. (TAXAR har MYCKET korta ben!) Stackars Algot - han fick hoppa som en groda hela vägen. Snödjupet var runt 1 dm och det var så klart oplogat! Det blev den snabbaste bajtur vi gjort sen förra vintern! Usch ja!
Nu tar vi kojdag resten av dan. Tänkte läsa en bok men oroar mig så in i norden för gubben med bilen! Vad larvig man känner sig. För finns det någon plats i världen där man verkligen kan hantera snöoväder så är det väl här i Dalarna. Fast det är klart - inte på vår gata för den kommer sist. Det märktes väl förra vintern. Ingen plogbil - ingen sandbil - suck! Och nu är det dags igen.
Kanske lika bra att åka ut till stugan , jag känner mig på något sätt mera van vid väder och natur där. Inte gör det något i fall jag får lov att skotta lite där! Nej, då det är bara mysigt och stugan blir så vacker inbäddad i snö.
Men utan gubbe och utan bil så sitter vi här - Algot och jag. Inte tänker vi gå ut heller. Kojdag. Om jag blundar kanske snön smälter utanför och solen börjar skina igen.
Bara så jag inte ska glömma. Den här bilden får pryda min dator HELA VINTERN! Jag hoppas det ska hjälpa lite.
OROLIG! Som en fjantig gammal tant! Och så känner jag mig verkligen idag. Visst är det konstigt vad grå och trist man blir så snart temperaturen sjunker under noll?
Jag gick på promenad med Algot-vovven. I alla fall en vända runt kvarteret. Han blev helt slut. (TAXAR har MYCKET korta ben!) Stackars Algot - han fick hoppa som en groda hela vägen. Snödjupet var runt 1 dm och det var så klart oplogat! Det blev den snabbaste bajtur vi gjort sen förra vintern! Usch ja!
Nu tar vi kojdag resten av dan. Tänkte läsa en bok men oroar mig så in i norden för gubben med bilen! Vad larvig man känner sig. För finns det någon plats i världen där man verkligen kan hantera snöoväder så är det väl här i Dalarna. Fast det är klart - inte på vår gata för den kommer sist. Det märktes väl förra vintern. Ingen plogbil - ingen sandbil - suck! Och nu är det dags igen.
Kanske lika bra att åka ut till stugan , jag känner mig på något sätt mera van vid väder och natur där. Inte gör det något i fall jag får lov att skotta lite där! Nej, då det är bara mysigt och stugan blir så vacker inbäddad i snö.
Men utan gubbe och utan bil så sitter vi här - Algot och jag. Inte tänker vi gå ut heller. Kojdag. Om jag blundar kanske snön smälter utanför och solen börjar skina igen.
Bara så jag inte ska glömma. Den här bilden får pryda min dator HELA VINTERN! Jag hoppas det ska hjälpa lite.