algots dagbok

Ju finare väder, ju tröttare blir man för ju mer arbetas det. Stackars matte som är risig och febrig har också FULLT UPP. Hon har pillrat i sig medicin, så hon inte ska "få ludd mellan öronen". Jag tror det betyder att hon ska kunna tänka klart. Fast vad vet jag om männskor. De små liven är ju helt oberäkneliga.
För min egen del var det länge sedan jag mådde så bra - munnen är som ny. Fast ibland glömmer jag bort att det saknas tänder på ena sidan. Det är inget vidare att försöka tugga just där, men jag LÄR MIG.
Jag är ute så mycket jag kan, så ofta jag kan lura ut matte, vill säga. Eller husse? På promenader har jag full energi påkopplad och du kan inte tro vad många hundar det är som brukar dyka upp på vägen därhemma. Det finns massor av mysiga sniffarställen i dikena, och varje dag hälsar jag på grannhundarna. Alla möjliga - både tikar och rivaler. Jag är inte så noga. Inte orkar jag skälla ut rivalerna heller. De har väl vett att hålla tassarna borta från min gård!
MEN TIKARNA - ÅHHH MUMS vilka godingar som bor i vår by! Du kan aldrig tro det, men är det någon som har rivaler, så är det TRISSAN, min goa tikkompis i granngården.
Dit försöker jag gå så fort vi sticker ut näsan genom dörrren. Men matte är som en stoppkloss.
SUCK!
Men som sagt, det finns ju FLER tikar att hälsa på i byn, HI HI!
OCH jag vet var dem bor...
... nu blev jag så där störttrött igen... vi hörs!