tjurigt

 Husse och Matte bara jobbar, i regn och rusk spelar ingen roll. Och jag VILL ju vara med, men igår...
Jag var så inställd på en trevlig liten promenad, men inte blev det så. Nä, en snabbis upp i backen, tre små nufs efter granntiken och en hastig baj i diket, sen hem igen. Matte satte av direkt in i garaget för att kitta gamla fönster. Där var inte så kul att hänga. Husse snickrade och snickrade. Jag fick inte nosa runt där heller. Det enda som återstod var att bädda ner sig i Husses jacka, sucka av bedrövelse och invänta kvällsmatsdags.
Det tog tid, kan jag säga. Till slut fick jag lov att gnöla till så högt och eländigt jag kunde, bara för att få uppmärksamheten.  Fy för fönster - gamla fönster. Matte hörde mig efter LÅÅÅÅNG stund.

Till saken hör att jag var tjurig redan före promenaden. Jo, vi hade redan tillbringat hela eftermiddagen med att hiva omkring ved. Den kom till gården på ett stort släp, i stora, ja jättelika plastpåsar! Matte och Husse sprang som vettvillingar med veden, för att hinna få in den i vedboden - före regnet.
Inte gick det heller.
Nä, men de hukade sig i ösregnet och sprang fortare, för det var inte så mycket kvar. Och där satt ju jag. Mitt i regnet, blöt och lite darrig, för den där j---a TOR var ju ute igen och dundrade. Och den gillar jag bara inte.

FY VAD DET VAR SYND OM MIG!
Men Matte och Husse bara skrattade och skojade, för att äntligen fått in all veden. MEN JAG DÅ???
DÅ BLEV JAG SYR - rent av tjurig, så det så.

Tja det satt i hela kvällen, och jag glodde på dem så mycket jag orkade.
Men det var ju igår förstås, och idag skiner solen och jag och Matte - vi ska minsann kitta fönster vi. Och Husse - han ska upp på taket och riva lite gammal bråte, och spika takpapp.
Vi får väl se hur långt de hinner, de små liven. Jag får vakta huset åt dem, medan de håller på.

Skynda dig, Matte, Husse är redan ute med stegen, han....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0