algots dagbok

Det regnar!
Men det gör inget, för jag är ju hemma nu, och då kan jag ju stå ut med lite höstväder. Tänk, alla tikarna kommer ihåg mig. Det vet jag, för jag träffade ett par av kvarterstikarna häromdagen. De var precis lika glada att se mig som vanligt. Och jag som varit borta en hel vecka - i Göteborg.

Jo se, det var en riktigt stor stad. Åtminstone från min synvinkel. De hade en jättelik härlig park för mig och husse att promenera i, och vi var där varje dag, nästan.

Men jag gillade inte att det var så skräpigt i gathörnen överallt. En annan är ju van att nosa runt där, och det var inte lika trevligt som hemma. Kanske det är för att det är sådana mängder med människor överallt, och bilar, och spårvagnar!

Se, det är då rent livsfarligt, och vilda hästar skulle inte kunna skrämma upp mig på en sådan där skrammelvagn.
Hör du det matte!
Fast det hade hon förstås redan räknat ut, så jag behövde aldrig bråka om det. Hon åkte iväg själv istället. Husse och jag stannade hemma i lägenheten.

Stackars matte - vad ont i fötterna hon hade varje kväll. Undrar hur golvet ser ut egentligen - på den där mässan? Kanske riktigt hårt grus, eller nåt...

Själva resan var härlig. Vi stannade många gånger, och jag fick gå massor av promenader. Härligt. Och i baksätet hade de bäddat åt mig. Det var SÅ mysigt!!
Matsäcken var fin också, mycket levergodis till lilla mig...
Vi KAN väl åka på fler utflykter??? SNÄLLA????

PS: Matte sålde visst en del böcker. I alla fall några Algot-böcker. KUL! Då är det ju nästan som om jag känner en massa människor - som jag inte ens träffat än...