Husse, min husse

None

Husse kom äntligen hem. Det första jag gjorde var att hoppa upp i hans knä och borra ner nosen under hans arm. MYS!
Vi brydde oss inte om matte just då. Det var bara husse och jag. Så satt vi ända till husse fick kramp i armen, då gick vi lade oss. Härligt att sträcka ut sig bredvid husse i sin fulla längd och slappna av. Så skönt har jag inte mått på länge.

Tänk att det ska vara så, att om det är någon som FATTAS - ja då mår man dåligt, kan inte sova, lyssnar efter alla möjliga ljud och oroar sig hela tiden. Något känns liksom FEL!

Men så kommer den där människan hem igen, och då! Ja då är man så lycklig, och så glad och svansen viftar som en tok och...

Förresten är matte lika tokig hon, så det så. För det är precis ingenting som är rätt när inte husse är hemma. Men så snart han dyker upp igen så blir det riktig vardag igen, och matte kan börja fungera som en vanlig människa igen.
Så det kanske inte har med människor och deras hundar att göra? Det kanske har med mig och matte och husse att göra?
Tja vad vet jag, jag är ju hund jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0