Tack Karlstad!
Tack för en härlig hisnande upplevelse uppe på teaterhusets vind.
En gammal (mer än 100 år) fin byggnad i tre våningar. En vindlande stentrappa - smal som i en skräckfilm. Högst upp under takåsarna i ett litet halvcirkel - rum. Kvällen till ära nersläckt och bara lyktsken, blå spöklampor och en och annan ensam spotlight.
Lägg till absolut tvärfullt med folk, spöken som rör sig genom mängden (men inte yttrar en stavelse) och en liten liten scen avgränsad med en gammal kista och en massa svart tyll.
Tänk dig in i det scenariot! Vem kan bli annat än inspirerad? Ville de höra spökhistorier? JOVISST - jag hade kunnat hålla på länge länge i går kväll. Men man ska sluta när det är som roligast.
Tack alla ni som var en så fin och hängiven publik, alla ni som arrangerade och jobbade långa många extratimmar för att ordna all rekvisita. Det var ju ingen konst att underhålla er. Varför hade jag varit så nervös? Jag var ju enda häxan där!
En gammal (mer än 100 år) fin byggnad i tre våningar. En vindlande stentrappa - smal som i en skräckfilm. Högst upp under takåsarna i ett litet halvcirkel - rum. Kvällen till ära nersläckt och bara lyktsken, blå spöklampor och en och annan ensam spotlight.
Lägg till absolut tvärfullt med folk, spöken som rör sig genom mängden (men inte yttrar en stavelse) och en liten liten scen avgränsad med en gammal kista och en massa svart tyll.
Tänk dig in i det scenariot! Vem kan bli annat än inspirerad? Ville de höra spökhistorier? JOVISST - jag hade kunnat hålla på länge länge i går kväll. Men man ska sluta när det är som roligast.
Tack alla ni som var en så fin och hängiven publik, alla ni som arrangerade och jobbade långa många extratimmar för att ordna all rekvisita. Det var ju ingen konst att underhålla er. Varför hade jag varit så nervös? Jag var ju enda häxan där!
Kommentarer
Trackback