Det ska sjutton glömma bort att spara.

Jag har gjort det igen - glömt att spara. VARFÖR! ?

Och jag som fick till det så bra. Argumenten haglade. Inte ens särskilt många stavfel. Men så skulle jag plocka in en bild. BORTA! All text borta - bara så där.
130300-19
Kanske JULväder snart?

Ja nu skiter jag ju i att traggla om alltihop. Det var om vårt eländiga väder - nu igen.
Trist.
Det var det.
Alla argumenten tog slut för en liten liten stund sen, men
Det var det här som var kontentan:

Jag tror... att våra årstider på nåt sätt blivit förskjutna en hel månad. Ja, se på förra året. Här i Dalarna var det snöslask och kallt och ja, frostkallt - ända in i maj!

Vad händer NU till våren tror ni? Jag tror vi kanske kan åka skidor in i maj och frysa som tokar ända till skolan slutar. Sommar - javisst - fast inte förrän i juli. Sedan är det säkert sommar till oktober - PRECIS SOM I ÅR!
Jag klagar inte - nä bara konstaterar. För mig är vinter=mörker dvs. inget dagsljus - och det är inget vidare. Men VI FRYSER I ALLA FALL INTE ÄN!

Gyllen - enhörning från Dalarna


Gyllen liten


Hästsläpp?

Visst låter det som något man inte vill utsättas för? Och gissa vad det är? JO, när nya modeller av Dalahästar lanseras, så visas de upp offentligt vid en tillställning som kallas HÄSTSLÄPP.
Jojo men, så nu vet man det.

Jag hade ju ingen aning om det. Och lagom till att min lilla Gyllen-bok kommer ut så ska det alltså nu bli HÄSTSLÄPP på Dalaenhörningen! samtidigt.
Och den är så vacker, så vacker.

Klart jag hoppas att folk ska tycka om den.

Det är ju bara själva ordet "hästsläpp" som jag inte tycker har så särskilt vacker klang.
Visst förstår jag mycket väl varifrån det kommer. Vi har ju skivsläpp och boksläpp så det är ju klart helt naturligt med hästsläpp. Men hjälp - nog låter det lite som en buskis-pryl? Och inte alltför seriöst.

DÄR får jag minsann ge mig i mina funderingar, för SERIÖST - det är det! Det har faktiskt hållit på i flera år, med medias bevakning och allting. Vid en liten utställning gemensamt för alla tillverkare. Är det en gång om året, tro?

Själva SLÄPPER vi nu som sagt den första Dalaenhörningen - ut bland hästarna. Tja visst är det vågat, visst sticker vi ut nosen, men
Den är så vacker....



Hysteriskt många projekt.

Aldrig i livet har jag tagit åt mig så många jobb samtidigt förut.
Blir jag inte stressad nu, blir jag det aldrig!
Boken, min fina Gyllen-bok, ska släppas imorgon! Bara det. Ingen kan ju ana hur många kuvert med säljbrev jag fixat, hur många små reklammeddelande som jag skrivit, hur många telefonsamtal!!!! jag hunnit med, Och brevväxlat med alla månniskor för att få det att gå ihop.

Tänk, hur man än planerar sådana här saker i förväg, så är det alltid nåt som händer!!?? Konstigt. Igår t.ex. kom jag på att jag inte fått tillräckligt MÅNGA böcker hemskickade. Jag TROR INTE att det jag fått kommer att räcka. PANIK!!!!!
Expresspost + företagspost på väg, från Tornedalen. Så det är ju ingen idé att försöka fixa transporten själv när det tar två dar med bil! Bara att hålla tummarna och inte tänka: bråttom! och naturligtvis händer detta mig.

Det har i sanning varit mitt heltidsjobb den senaste veckan. Dvs. om man räknar med alla OFF-timmar jag lagt ner blir det ju betydligt mer än nån slags heltid.....  Och då, just då bestämde jag mig för att bli riktigt aktiv i kommunalpolitiken. Vilken planering....
Nu sitter jag här och skriver på en motion också - bråttom är det. Naturligtvis!

Jag fick ju JOBBET! Det Stora härliga uppdraget att skriva en saga!!!! Har planerat att sätta igång så snart NYA boken är ute och igång på försäljningssidan. MEN Det är ju bråttom också och måste vara klart i januari - helst!! Naturligtvis!

Häromdan kom så min gode vän på besök med två stora pärmar. Det var tidningsurklipp, och det visade sig att jag i ett obevakade stressigt ögonblick, med lugn stämma förklarat att ....
- Visst,  ta hit grejorna du bara. Jag kan hjälpa till att gå igenom materialet och skriva föreningens historia! som ni kan lägga ut på hemsidan sen!
HJÄLP och GUDARS SKYMNING!!!!
vad tänkte jag på. ????
I ärlighetens namn trodde jag inte att det var så mycket. Fast de har ju existerat sedan 1974 - det är lång tid, så...
I ärlighetens namn hade jag naturligtvis för bråttom! MEN det är ingen panik med att just det här jobbet ska vara klart i januari! 

Jag tror jag tar JUL nu. DVS: helg - ledig - sova - vila - slappa!!!!!! eller i alla fall en liten middagslur.
Det finns ju ingen orsak att bli stressad!

Andnöd eller kramp?

Tja, man får ju lov att välja, verkar det som. Eländessnuvan sitter i och vill inte ge sig. inför helgen blev det riktigt dåligt med sömnen - andnöd! Jag fick ju ingen luft!
Tur som en tok har jag i alla fall. Svärfar (Dr NO) kan fixa sånt. Han är akupunktur-doktor. Det var en VÄL tillbringad helg uppe i Furudal.

Tillbaka hemma i stressvardagen. Magen - lilla maggen - knyter sig ungefär tre gånger om dagen. ATT man ska vara så NERVÖS! Imorgon blir det Stor Föreställning! Gosse, jag kan ju inte vara klok. VARFÖR skickade jag ut inbjudningar och pressmeddelanden till alla dessa!!!!?????

Tja, nu ska jag bara vara glad och trevlig och avslappnad och presentera min BOK.....
Klart jag HOPPAS på mycket folk - men så blir jag ju nervös för det kan bli MYCKET FOLK.
Det finns ju ingen reson i detta. Kanske jag är lite av en självplågare - som frivilligt utsätter mig för det här. Jag hade ju kunnat SMYGA ut den - boken - och vara hemlig som Garbo. Men NÄ, inte jag inte. Suck!

Många glada tillrop från alla mina vänner - det är sånt jag behöver nu. Och jag får ju det också från många håll. Så VARFÖR KLAGA? DVS: varför vara NERVÖS? Det finns ju ingen anledning alls.

STAGEFRIGHT jo män visst.

- Där hör du, lilla maggen, pipa ner dig nu och ta det lugnt. Ta en ostmacka och lugna dig.
- Mycket att göra?
- Tja, man måste ju ha nåt pyssel.(ironisk markering, men med mycket tugg tugg tugg på läppen)
 -Men vänta nu... Gissa vad jag planerat in idag? Jo en mysstund med lilla vovven! DET BLIR KANON, så då somnar jag väl. Men sova middag är bra.
- Riktigt bra!

Jag var hos dr. NO idag.

Tja svärfar är ju kiropraktor (och det han gillar bäst är att köra traktor - ha ha) och en sådan brukar ju massera och manipulera kotor och ha sig, men...
Han är ju doktor också! Ja dvs. doktor i akupunktur! Och det är grejer det.
Här har jag gått omkring i flera veckor och snuvat och fräst och blivit fullkomligt igentäppt. Hela ansiktet värkte. Men det finns finns ju bot.
Först gick jag till doktorn - den vanliga - sen kom jag på det. SVÄRFAR.
Alltså, nålar i fejset en stund och så...

Gudars skymning vad det lättar.
Tack dr. NO.
Jo han har skaffat sig ett artistnamn numera. dr. No. Det är så fyndigt, tycker han och bra att ha när han skall spela gitarr och sjunga. Och det gör han minsann så ofta han får en chans. Och artistnamn - det bör man ju skaffa sig, eller hur?
Gitarrkurser i all ära - men Dr No har då ett trevligt handlag.

PS: JAG KAN ANDAS! jag är inte rädd! mmm- mmm- ååuuummmm -JAG KAN ANDAS

Jabbadabbadooo!

Här ska firas! TÄNK att jag fick det där jobbet! Helt otroligt - det är knappt jag tror på det själv. Det spelar ingen som helst roll längre att jag är förkyld och täppt i näsan och rinnig i ögona och så vidare...

Nä - här har jag inte tid att ligga och snuva längre. Nu är det dags att kreera! Äntligen kan jag ställa in hjärnan på nya idéer och uppslag. Sätta igång - helt enkelt - för nu har jag fått klartecken att go go go.

Jag tänker inte bekymra mig om hur jag ska hinna med att samtidigt lansera min nya bok. Nä - det går nog av farten, flyter nog på. För nu har jag ju fått ett besked som ger mängder av extra energi! Två veckor ger jag mig själv. Sedan ska här skrivas! Men det är ju inget som hindrar längre att jag redan börjar fundera över dialoger och intriger. HA!

I två hela veckor ska jag låta Gyllen - min magiska enhörning - galoppera omkring innan jag sätter mig ner och sticker huvudet i en ny värld.

JUL - vad är det?

VAD HÄRLIGT LIVET KAN VA!

Lugnande besked

Äntligen kom ett tecken. INTE ett besked. Bara liksom ett tecken.
Mejlen dök upp med ett lugnande besked.
- Ge inte upp. Det tar lite tid. Allt der bra ut!

Åh det där sista - det kan jag leva på länge.

berättaren  PUSS PUSS


Nä, nu ska jag tänka på nåt annat!

Här har jag gått omkring och väntat och väntat. På besked som aldrig kommer. Herregud, jag har väl annat att göra! Men så är jag där igen och funderar och funderar. NÄ!
Jag ska inte ägna en enda tanke åt ett projekt som kanske inte ens blir mitt!

Det är ju bara två dar kvar tills jag ska vara kursledare igen. DET kan ju vara nåt att tänka på. Konsten att skriva skönskrift - åtminstone så pass bra att man kan tota ihop ett hyfsat julkort.

Man hinner inte mycket på en helg. Även om det blir intensivt. Fast man vet ju aldrig. Där kan ju dyka upp någon med alldeles exceptionell talang! Eller kanske med en massa övning bakom sig redan. 

Undrar egentligen?
HUR kan det vara så populärt med skrivandets konstart i en tid när alla har STORT urval "fonter" i datorn? Kanske de som går på kursen inte har nån dator? Eller kanske det är själva hantverkverket som betyder något? Att detta är faktiskt tillverkat bokstav för bokstav med mina egna händer!

Kanske jag ska ta med mig lite andra saker dit? För att visa lite olika grejor som man kan pryda med vackra bokstäver. Ja, som t ex att göra en tavla att hänga på väggen eller ett hängsmycke av sten med en målad initial? Jag menar - det är ju bra att sprida lite idéer. Då kanske jag får fart på deltagarnas idéer också. KUL!
Vi kan få riktigt roligt i helgen. Det ser jag fram emot.

Ett julkort utanför fönstret.

Jojomen, idag borde man ha kameran i högsta hugg. Solen spelar över ett vinterfrostigt Orsa. Luften är alldeles klar och varenda detalj syns upp över bergen omkring. Inte är det speciellt kallt heller.
Nej, ska man nån gång bli omvänd till vinterälskare så är det en sån här dag!

Mitt psykologiska motstånd sitter i (just för dagen) knäna - som molvärker, och i snuvan - som borde GE sig nån gång.

Fast snuvig kan man ju bli mitt i sommaren också. Det sa i alla fall morfar. Han trodde inte på allergier och sånt tjafs, han.

Nä nu måste jag ändå ut, det är så vackert att det gör ONT i ögona.
Hör ni ! TURISTER! Skynda er så får ni se...! Det var det här som det svamlades om i broschyren. VINTERparadis - jojomen!


ÅH snart är det jul.

Konsten att klistra kuvert.

Massor med kuvert som bara ligger där i en anklagande liten hög. Ja ja JAG SKA! Imorgon, har jag bestämt. Listan jag har är på 30 adresser ungefär, så det ska väl inte ta så lång tid.
Men
för att nu spara pengar så har jag fått tag på ett antal gamla kuvert - gratis! Det är gamla sortens klister på dem också. Av den där tungtorkande kvalitén som i alla fall jag trodde var utrotad.

Vad gör man inte för att tjäna in en slant.

Dessutom ska jag skriva alla adresserna för hand. Ett riktigt litet pysseljobb att fördriva eftermiddagen med. Så fint.

I slutändan får jag förstås punga ut med postens frimärke på allihop. Jag hoppas nu bara att två A4 papper hopvikta inte ska väga mer än 100 g (tror jag gränsen går vid).
Dubbelt porto kommer att bli tungt för en fattig kulturarbetare.

Men... så här ligger det ju till:
Reklamen MÅSTE ut annars händer platt ingenting. Det här blir ju billigt nog ändå.
''''''''''''''''''''''''''''''''
Sent om kvällen i min kammare ruvar jag över mörka tankar om att helt och hållet byta sysselsättning. John Blund tar mig med till drömmen rike och DÄR där slår jag igenom stort! Blir en berömd författare osv......... 
När jag vaknar imorgon har jag förhoppningsvis fått tillbaka energi nog för att slänga mig över kuverten och slicka ihop dem av hjärtans lust. 

Förresten - kanske kan Algot - vovven hjälpa till??????? 

Mobilen mobilen

Vad vore livet utan mobilen? Inte fick jag då mycket gjort. Tänk bara på låttexter eller MELODIER! När du kommer på det där sista avgörande temat. Då befinner du dig ju för det mesta mitt ute i skogen, eller i en bil, eller i kassakön på Konsum! Det är ju det vanligaste, eller hur?
Ja, när du då äntligen kommer fram till din skrivarhörna och rotat rätt på kassettbanden. ... tja - INTE SJUTTON KOMMER DU IHÅG DÅ!

Men OM du råkar ha mobilen i fickan! Då har du ju hitlåten inom greppavstånd. Det är ju bara att spela in stycket.
Jag har gjort det många gånger. Stått bakom frysdisken på ICA och sjungit tyst i mobilen, och försökt se ut som .... ja naturlig!
Eller sprungit bakom hushörnet och sjungit i en buske, eller när jag varit ute med hunden: låtsas att jag fått telefon - sjungande?

Men jag är inte ensam om den här tekniken. Jag har nog varit på musikmässa, jag. Har minsann hört talas om mycket i mobilsjungarvägen - på låtskrivarseminariet.
Vad gör det om folk skrattar åt en? HITLÅTEN är ju på väg.

Jag väntar och väntar.

Och därute har det blivit töväder. Nja kanske inte - men nästan. Tänk om det är kylan som har förhalat besluten jag väntar på. Tänk om beskeden nu kan börja ramla in. Jag går ingenstans utan min mobil. Jag har telefonen på full volym så jag inte ska missa något viktigt meddelande.
Man blir ju nästan skrockfull (om man inte redan var det). Töväder - är det bra eller dåligt?

Idag ska jag strunta i att vänta. Har väl annat att göra. Det ligger ju hur många projekt som helst på hyllan. Har jag bara energi nog att sparka igång någonting så kan det ju rulla iväg och BLI NÅT! 

Alltså är det energi som man saknar nu när vintermörkret smyger sig fram? 
Så måste det vara.
Fint! Bra! Det är ju bara att sticka till apoteket och köpa lite vitaminer. Lätt fixat!

På med vinterkängorna och yllehalsduken och iväg genom snöslasket. Apoteket har alltid kö. Där är minsta möjliga väntetid tjugo minuter. 
Efter tio minuter är kängorna genomvåta av smält snöslask, halsduken är blöt och stickig mot kinden och ...
-Nä jag har inget recept. Jaså, det blir andra kön!
Vi börjar om igen. 

Hemma igen och vitaminerna brusar i vattenglaset. Nu ska här bli energi, tänker jag och snyter mig ljudligt, hostar till och önskar att drycken vore varm choklad eller en kopp kaffe. 
Ska man behöva bli förkyld på kuppen? Bara för att man ville få sig lite extra energi? 

Jag struntar väl i energin och har redan ombestämt mig: idag ska jag bara MYSA!
På med raggsockor storkofta. En bra bok och filt om benen. OCH en liten varm och go vovve som inte heller vill gå ut nåt mer idag!




 


Gyllens källa

Gyllens källa

Den är på väg nu! Hon ringde från förlaget och sa att de redan hade skickat den från tryckeriet. Men hem till mina väntande hyllor dröjer det ett tag till. Kan man tänka sig att det ska ta så lång tid för posten att frakta några kartonger! Först en vecka till förlaget - sen en vecka till hem till mig. Ja ja den som väntar på något gott....
Visst - jag har fått tid på mig att jobba med marknadsföring och så där men NU VILL JAG SE DEN I MIN HAND!
Så där är det - vänta, vänta inte göra någonting, vänta, rulla tummen, vänta... och så!!!! JOBBA SOM EN TOK!
Snacka om ojämnt arbetstempo. Först bestämde jag mig för att aldrig mer skriva en bok, men det gick över fort. Nu har jag bestämt mig för att skriva många många fler böcker. Då blir åtminstone arbetet stadigt. DVS stadigt vansinnigt höt - men hellre det än detta snurrande och funderande och väntade på telefon, på leverens på ... Ja jag går och lägger mig och läser. Tids nog knackar det väl på dörren.

När hon ringde (hon på förlaget) så lovade hon att höra av sig till mig så FORT hon sett den och berätta hur den blev!
Klart vi vet hur den blir och ser ut men att få hålla i den och känna på den. BOKEN blir inte riktigt verklig förrän då. Spelar ingen roll om det är ens första eller tredje bok (som ju det här är) DET KÄNNS BRA.

Inte ett ansträngt leende

profil och inte ett make-upát face så långt ögat når! Bara skön härlig helg! DET har det varit också minsann. Fast fredagen blev ju lite snärjig för jag ville ju så gärna komma igång med marknadsföringen av boken. Lite resor, lite telefonsamtal, glad och trevlig och presentabel sedan hem igen och planera mera.
Tja lördagen kom med TIME OUT! Söndagen är snart över - med ungefär lika mycket action. DVS ingen allas.
Det har varit rent ut sagt härligt med flera lässtunder rakläng på sängen bredvid en varm hund! Mums för själen.
Och min KÄRE lyckades faktiskt också gå ner i varv lite grann. Nu är han igång igen förstås (repar med storbandet ikväll) men vi fick en skön lördag i alla fall.
Till och med förkylningen verkar har lugnat ner sig en smula. Ett och annat host kan man ju ta, bara man får sova i fred.
Jag har inte vågat vända blad i min kalender än. Jag vet ju att den är ganska full nästa vecka. Vi tar det i morgon!

Buss eller tåg?

Ja vilken fråga!
TÅG såklart!

Det säger jag som nyss klivit av bussen efter en lång resa med 1 byte.
På tåget har man lite utsikt omkring sig.
På tåget kan du gå upp och gå fram och tillbaka i vagnen om du vill eller tycker du suttit stilla för länge.
På tåget finns det vanligtvis någon form av servering.
På tåget finns oftast ganska bra toaletter med ordentlig belysning och spegel och plats att vända sig om.
På tåget går det att läsa en bok eller fixa ett sudoku.
På tåget kan du till och med somna in en blund då och då.

ALLT detta är ju rent omöjligt på en buss.

Du ser inget för sätena är för höga och det är fär trångt.
Du kan inte gå omkring för det kränger och skakar för mycket, i kurvorna KAN du inte stå upp.
(Du får väl inte heller, där finns ju säkerhetsbälten. I alla fall i varannan buss)
Det finns verkligen ingen servering ombord och häll upp kaffe ur en termos får du se - LYCKA TILL!)
Toaletten... Trångt, inget lyse, ingen spegel, och ganska LÄSKIG att utnyttja. BLÄÄ
Läsa kan du bara glömma! Det går inte att hålla en bok stilla på en buss.
Sudoku eller korsord är ett rent vågspel och blir snarast oläsligt.
Sova? HA - när man studsar omkring på sätet av vägens ojämnheter. GLÖM GLÖM

Varför åkte jag buss? ÄHH det fanns ju inget tåg till Karlstad. (om man nu inte vill besöka Örebro också)
Det går inte att åka tåg på tvären i det här landet.
Enkelt.
Fast visst är det lite billigare med buss - men tyvärr inte så mycket att det väger upp olägenheterna.

Nästa gång tar jag sightseing turen över Örebro i stället - tar tåget till Karlstad alltså!

Tack Karlstad!

Tack för en härlig hisnande upplevelse uppe på teaterhusets vind.

En gammal (mer än 100 år) fin byggnad i tre våningar. En vindlande stentrappa - smal som i en skräckfilm. Högst upp under takåsarna i ett litet halvcirkel - rum. Kvällen till ära nersläckt och bara lyktsken, blå spöklampor och en och annan ensam spotlight.
Lägg till absolut tvärfullt med folk, spöken som rör sig genom mängden (men inte yttrar en stavelse) och en liten liten scen avgränsad med en gammal kista och en massa svart tyll.

Tänk dig in i det scenariot! Vem kan bli annat än inspirerad? Ville de höra spökhistorier? JOVISST - jag hade kunnat hålla på länge länge i går kväll. Men man ska sluta när det är som roligast. 

Tack alla ni som var en så fin och hängiven publik, alla ni som arrangerade och jobbade långa många extratimmar för att ordna all rekvisita. Det var ju ingen konst att underhålla er. Varför hade jag varit så nervös? Jag var ju enda häxan där!


 

Algotvovven har skaffat egen blogg nu.

Jojomensan, det tog inte så lång tid.
En envis liten herre är det. Tja han har rätt mycket i huvudet. Fast det är klart, det mesta handlar om SOVA MIDDAG  eller MAT eller TIK. Så är ju livet för en liten tax, det kan ju vem som helst förstå.

I alla fall har jag nu ordnat så han kan ha sin egen lilla blogg att utgjuta sig i. Skönt, då får ju jag ha min ifred.
Just nu har Algot parkerat på min säng och han verkar inte vilja flytta på sig i första taget. Ja ja det dröjer ändå ett bra tag idag innan jag kan luta omkull mig lite själv. Sov där du, voffsingen min.!
Matte måste jobba.

Jag tog mig bara en liten paus framför datorn. Idag är det fullt upp med planeringen inför jobbresan imorgon. Det ska bli så otroligt skoj, tycker jag nog. Vilket kanonjobb va - att vara med och spöka och skrämmas så mycket man bara orkar. Jättekul. Jag ska berätta de värsta historier jag kan komma på, och vara så hiskeligt häxig jag bara kan.                    
 häxan  
Jag hittade finfin SPÖKMUSIK också: Twin peaks (musik ur serien) riktigt hemsk, ödslig och underlig. Mao PERFEKT!  

Men kaffet då?

Imorgon ska jag iväg tidigt. Minst ett par timmar tidigare än vanligt. Jag ska iväg på jobb och det blir bil och buss. BUSS! Från tidig morgon till lunch-snåret.

Ja, det är inte så att jag oroar eller nervösar mig för själva jobbet. Det ska bli JÄTTEROLIGT!

Nä! Det är det där med kaffet. Varje morgon brukar jag ju hinka i mig en 3 - 4 koppar så där. Jag BEHÖVER DET! SEDAN äter jag frukost. Hela processen tar ungefär 2 timmar.

Va nu?
Är det alltså meningen att en stackars morgonresenär ska få lov att stiga upp på småtimmarna om man ska hinna få i sig kaffet och mackorna och så?

NÄÄÄ -då! Jag har nu hittat den självklara lösningen:  TERMOS!

-och matsäck. Det blir ju mysigt, vet ja. Precis som när man gick i skolan och åkte på bussutflykt!

En lite, liten fråga bara. Jag undrar: finns det TOA på ALLA bussar?

Hosta, snuva och allmänt elände...

Det har utbrutit som en våg av förkylning. Jag har själv åkt på det och det är inte roligt. Timingen kunde inte varit värre. Men som en liten tröst.....
Alla som jag ringt och pratat med, i Göteborg, Stockholm, Malmö, Karlstad ja överallt - har OCKSÅ åkt på det.

VAD är detta?

En biokemisk bomb över vårt land? En terroraktion med luftburet virus som sprids simultant överallt?
Det borde väl ändå vara inkubationstid för en vanlig föekylning?
Eller så ÄR det ingen VANLIG förkylning! Ska man behöva uppsöka närmaste skyddsrum?

I alla fall är jag och en hel massa människor till under attack av en häftig hosta och snuva och den sedvanliga huvudvärken. Feber? Visst - men kanske inte så mycket i första varvet. För den kan ju TA OM!

Hjälp
nu blir jag hypokondrisk! Men jag måste - jag menar verkligen MÅSTE - vara frisk i morgon.
Min KÄRE gick till apoteket. Kom hem med en påse medikamenter. Det är bara att proppa i sig.
Och i morse började HAN nysa och hosta. INTE ROLIGT!

Nu ringer telefonen. Hoppas det är nån som INTE är förkyld.....

Drakar



Här är en av alla dem jag gillar.130300-15

En drake behöver ju inte vara så där väldigt vacker och full av naturtrogna detaljer . Den är nog med en streckteckning. FANTASIN gör resten.
Just den här ser lite ut som ödlorna som bor under vår stuga. De brukar komma fram när det blir solvarmt på verandan. Ja, om det bara är något så när tyst omkring. De är SÅ skygga - våra små drakar.

Jag tänker bara på enhörningar.

Idag hade jag tänkt börja skriva på en liten visa om en älva. Ja det finns redan en på min dator, men nu tänkte jag mig EN TILL. Inte gick det.
Jag tänker ju bara på enhörningar. Som Gyllen t ex. min huvudperson i senaste berättelsen. Här har jag nu stuckit ut huvudet och placerat en enhörning i våra svenska skogar. Är det riktigt klokt det?
Nä nog lär jag få åta upp det. Så vitt jag vet har det aldrig varit en svensk idé från början.
Men jag ger mig inte för allt som enhörningen står för. Det behöver vi!
RENHET, OSKULD, HARMONI, LJUS osv. Jag kan ju hålla på ett tag.

Varför inte introducera dessa egenskaper i vår egen miljö?
EN FANTASY naturligtvis, men ändå. Och nu kan jag inte få Gyllen ur min tankar. Nåja, snart ska jag låta henne galoppera ut i frihet och låta henne fånga sina läsare.
DÅ kanske - jag kan få ro att fundera lite mer på älvorna och deras värld.
PROJEKT PROJEKT

Idéer har vi väl alla?

Jag skriver manus själv.

Till alla framträdanden jag gör fixar jag manuset själv. Det är klart. Det är OK. Dessutom inbillar man sig att det går lättare då att komma ihåg vad man ska säga. Det är FEL.

PUST!
Jag läser in det jag skrev för ett par veckor sedan och det är som om jag aldrig sett manuset förut. Hur ska jag komma ihåg allt? Tänk om jag gör bort mig? Nä det förstås - det är ju ingen som VET i förväg vad jag ska säga. Då kan jag ju hitta på nåt bara. Om, utifall jag skulle komma av mig.

Det är nog ingen som märker nåt. Jo kanske om jag blir helt tyst - så där lite för länge. Då blir det pinsamt. Jag avskyr PINSAMT!
Nä jag tar en omgång till - så att texten åtminstone finns där nånstans i bakhuvudet. Så att jag vet på ett ungefär i alla fall vad jag ska säga.

Sen blir det som vanligt då. Mycket teater och många gester och improvisationer! Men det kan ju vara fint det också. Kör på bara.

Jag övar och övar och övar

Men jag får liksom inte till det.
Jag köpte mig en spilåpipa. Det är en slags flöjt, av fin Orsahärstamning. Den har blå toner och jag har tänkt mig den som stämningsförhöjare när jag gör scenframträdanden. Det är bara att öva!

Först hände inte mycket mer än att vovven fick spel och började yla. (I fel tonart - om man nu ska prata om tonarter) Sedan kom jag på den fantastiska idén att be min vän om hjälp. Hon är en mästarinna på fiol och erkänt bra på spilåpipa. 
Jag motade in henne i ett litet rum för oss själva och sa:
- Lär mig nåt bra nu. Nåt som låter lite ödsligt och vackert. Ja, bara en liten drill kan räcka. Jag måste ju ha nåt att börja med!

Det gjorde hon - och jag övade så mycket jag hann den helgen. Vi hade hundvakt då så det gick bra.
Men nu - när jag ska prova lite.... Nä! Bäst att vänta tills vovven går ut med husse.Algot i sjön Ja just det, ta tid på dig för matte övar!

Algot har en flickvän

Algot och trissan

Ja titta bara - där är hon: TRISSAN
Hon är Algots absoluta favorit, men nu var det ett tag sedan de sågs. Vi har inte varit ut till stugan på ett par veckor. Det är där Algot brukar träffa sin Trissa. Hon och hennes husse brukar dyka upp samtidigt som vi.

Om vi nu åker ut till nästa helg så vet jag minsann hur det blir.
Algot sitter i  mitt knä i bilen. När vi närmar oss avtagsvägen börjar han darra i hela kroppen av förväntan. Han är självklart först ut ur bilen. Runt, runt sniffar han och far sedan som en tok rakt upp på Trissans veranda. Klart han vet om hon är där innanför ytterdörren eller inte.
Så kommer Trissan ut. Båda två nosar på varann och svansarna går. Sedan jagar de runt, runt på gården. Trissan först och Algot efter. Om de inte setts på ett tag försöker han så klart bestiga henne, men det slutar han med efter en stund om hon bara SÄGER IFRÅN!

HM - Trissan är inte den som säger NEJ i brådrappet. Men till slut brukar hennes tålamod ändå ta slut så hon morrar till. Algots "tålamod" (läs envishet) tar aldrig slut! I alla fall inte första dan. Fram emot söndag eftermiddag kanske - fast då är det ju dags att fara hem igen.
Det är ett elände med de här korta helgerna tycker Algot. Tacka vet han sommaren - då kan Trissan och han verkligen vara kompisar tillsammans.
Algot och Trissan

Jag hittade en bild

En bild på min KÄRE.
jorgen med bas
Jörgen är musiker helt visst - så ofta han hinner och orkar. Där emellan jobbar han mest med musik hela dagarna. Stressar? Jo då, men han är sådan att det aldrig syns utanpå. ...men JAG vet!

Och tänk bara ALL den tid han lägger ner på mig och alla mina projekt. Böcker och skrifter och engagemang i föreningar och styrelser - och all musik som vi pysslar med tillsammans. Ja jag menar: Han är ju MED hela tiden. Vilken tur jag har.
Ja undan bara, allihop - han är min!

Biten av kakuro

Ja just det!
Är det därför jag har blivit förkyld också? Kanske det är någon slags virus som slår till en när man som bäst är inne i ett räkneproblem? Eller så blev jag först förkyld - sedan biten.
SÅ är det nog. Kakuro - detta synnerligen intrikata pussel med siffror.

Koncentrationen blir total. Hjärnan töms på allt annat. Ja effekten blir nästan som att läsa en riktigt bra bok! Fast det arbetas väldigt där inne i hjärnkontoret. En stund (läs 1 timme minst för tiden rinner iväg) med sammanbitet grunnande och jag känner mig helt avslappnad. (Eller slut?)

Jag kan ju inte tro annat än att det är nyttigt. (Om man räknar bort att det stjäl tid.) Kanske det kan ha effekt på åldrandeprocessen? Varför har ingen tänkt på att studera detta? Nu för tiden ska man ju kunna träna sin hjärna i förväg med små övningar så att man slipper bli senil. Eller åtminstone skjuter upp det hela några tiotal år.
Men kakuro då ? Och tja, sudoku också vet ja! Snacka om träning.
Vi skulle ju kunna börja med att dela ut lite pussel till våra åldringar? Tillsammans med korsord då förstås.
Tidsfördriv. Javisst är det det. Men om man nu råkar ha åkt på en förkylning och inte orkar så mycket mer?

Nu får jag erkänna att den just håller på att gå över - men KAKURO - det går aldrig över!
När jag blir gammal ska jag ägna mig åt mängder av sifferpussel och korsord och sådant. Eller... så fortsätter jag skriva berättelser, noveller, böcker, dikter, sånger osv. tills jag trillar av pinn.

Fast Kakuro har man ju alltid tid med ändå. En liten en om dan i alla fall. Det tar inte så lång tid.....

Tomteluva på

julmarknad

Visst syns luvan mitt ibland alla människor ändå?
 Den åker på i år igen - julmarknader är SKOJ!

Julen är snart över oss

Har redan börjat grunna på julmarknaderna. Hur jag ska hinna med allihop, vad jag ska ta med att sälja osv.
Det borde ju inte vara några problem i år. Nya boken får det bli förstås. Men vilka fler?
Och... ska jag ta med mina runsmycken? Tja - det är ju kul att ha dem med men det blir mycket plock.

Jag har redan gjort en upp plan så tiden ska räcka till. Snärjigt blir det men det är ju så SKOJ att stå där och träffa så mycket folk.
Man får kommentarerna direkt - alla de snälla och några av de elaka. Det är nyttigt och jättekul som fullt av stämning.
Vi har så många hemvändare här till julen varje år. Folk man träffar bara då - en gång per år.

Fast visst borde jag kunna plocka in några fler framträdanden i december. Jag har bestämt mig för att jobba med det om ett par veckor. DVS. när min nya bok har kommit så jag har den i handen. Just nu kan jag ändå inte göra mycket mer förarbete.

Men fundera kan jag. Julmarknader - det är ganska så snart det minsann.

Funderar på att ja... göra nåt!

Ska det va så hopplöst att komma loss med en idé?
För bara ett par dar sedan hade jag massor med uppslag. Vart tog dem vägen? Idag är det öken.
Tomt och kargt och innehållslöst, om man inte räknar sanddynerna i den mentala bilden. Se där - ett litet korn av substans i hjärnverksamheten. Det är inte mycket.
Kanske det kan räcka till en dikt? Nä inte idag.

Idag är det TIME OUT och jag har bestämt mig för att inte påbörja flera projekt just nu i alla fall. De jag redan har igång kommer de närmaste veckorna att ta all min tid. JAG VET JU DETTA:
Ändå sitter jag här och hjärnan slirar på kopplingen och får mig att snegla mot nya friska idéer och projekt.
STOPP

Jag har ju bestämt mig för att parkera här en stund - jobba fram lite snygga prydliga svlut på mina projekt. Man vill ju gärna se dem bära frukt. Man vill ju dessutom gärna få lite reaktioner utifrån, publik, recensioner vad som helst!
Alltså
MÅSTE jag vänta....VÄNTA
Det värsta jag vet.
Inte ens det faktum att jag är förkyld och feberhostig kan få mig att gilla läget.

Kan inte vara stilla när huvudet är fullt av slingriga idéstigar och världen rullar på där utanför.
Jag tror jag har fått ett anfall av kreativitetssjuka.
Ska jag lägga mig ner och vänta tills det går över?

lördag härlig lördag

Här är jag, hemma och förkyld. Vintern vill inte töa bort och nu går solen snart ner. Bättre lycka i morgon eller så får vi dras med snöeländet ända till våren. Hemska tanke.
Ändå är jag lite glad för min KÄRE är ju hemma också.
Sitter där och spelar gitarr. En vanlig sysselsättning för honom varenda dag. Alltid är det det nån LÅT som ska övas på.

Och det är inte särskilt synd om mig fast jag snuvar och har huvudvärk. Min KÄRE pussar på mig ändå.
Hemma hela dan, filmer att titta på. Det var mysigt att se Hett Uppdrag igen, det är en jättebra serie.
OCH VARM - för den utspelas ju i Afrika. Det känns bra i tårna en sån här dag.

Min KÄRE går ut med vovven!
Jag snyter mig och stannar inomhus.
- Du som är mitt gogryn, vill du ha nåt från affär´n? säger han.
Inte kan man tycka särskilt synd om sig då? NÄ!

Jag snyter mig igen och min KÄRE uppför en pantomim som om han startar en motorcykel. Är det SÅ det låter? OK - det struntar jag i. Jag snyter mig igen.

Det är ju underligt vad roligt man kan ha fast man mår lite "under isen".

Det är lördag!!! En lugn skön ledig lördag. Innan det brakar loss med jobb och jobb och mera jobb....

Vovve i mitt hjärta

glad hund

GLAD HUND

...men notera att denna bild var tagen om sommaren i härligt solsken!
Fast - han ÄR verkligen född glad även om han pulsar i snö och vinden blåser örona åt sidorna. Ögonen har alltid den där glimten av bus och skratt.
Vovven min, så varm och go, kom och mys lite med matte! Jag mår inte bra idag.....

Startgroparna har isat igen

Jag har suttit här nu i dessa startgropar i en hel vecka. Kommer inte ur fläcken. 
Det kan ju bara inte hålla på så länge till. Väntan!

Jag väntar...
på besked. Jag kan inte göra något mer nu bara vänta.

och på telefon. Det har då baske mig inte ringt än. Ja inte med nyheter som jag vill ha i alla fall.

Min KÄRE, han får telefon han. Precis hela tiden, och med alla möjliga förfrågningar. Han har det körigt och folk drar sig inte för att ringa hem fast han är ledig. De vet ju! De vet ju allihop att han ALDRIG säger nej. Att han alltid "ställer upp".
Tja han är sån min KÄRE - och på ett sådant underbart sätt.

Så här kan ju inte jag sitta fast med depression hanängade över axeln. Det HÄNDER ju saker i alla fall - nånstans. Det gör väl inget att jag får vänta lite innan jag får besked. De där beskeden kan ju inte annat än bli positiva ändå - eller hur?

Gudars skymning vad jag hoppas HOPPAS att jag får det där STORA JOBBET!

Och så kommer min KÄRE in:
- Vill du ha lite frukost, min sjukpudding?
- Passa dig, allt hamnar ju i min blogg! svarar jag fånigt och pussar på honom.
- Det gör inget. Du är ju min lilla camembert, din goudaost där!

Suck!
Man får ju inte ens vara deprimerad i fred!
Vi ska se en film i stället, tror jag.

Förkyld, förkyldare, förkyldast!

Nu får det vara nog!
Honungen smakar visset, toapapperet är slut och inte en vitamin i sikte.
Typisk svensk förvinter alltså. En sån som jag alltid avskytt - och årets upplaga är ingen höjdare heller. Jag har inte tid med nån snuva!

Om fyra dar ska jag vara pigg och alert och stå på scen!
Fast det är klart - det finns ju smink för fejset i alla fall. Men rösten - vad gör man med den.
Fast det är klart - om man låter riktigt kraxig kan ju folk tro att det är meningen??? För att bygga upp stämningen lite extra.
Tja det skulle kunna passa mig. Men om jag nyser då?
OK  - här får det bli nån slags nödlösning. Jag får improvisera. Kanske om jag låtsas att det är ett ljud som ska vara med i föreställningen. T ex:
- Va, vad var det där? Hörde ni allihop? Det lät ju som om någon smyger omkring därute....

Den var inte så bra, va?
ÄH jag hittar på något när den stunden kommer. Förresten...
Det KAN ju hända att jag hunnit bli helt frisk också - det är ju FYRA dar dit.

Det töar åtminstone därute idag - så det finns lite hopp om bättre tider.

Fredag

Algot och jag
Algot och jag får mysa hela helgen för vi VÄNTAR!
och väntar och väntar...
på besked om stora och små projekt och alla har lovat höra av sig just nästa vecka.
- Kom till matte, Algot så myser vi en stund. Matte ska läsa sin bok.
Just nu handlar boken om samurajernas historia. En härlig läsning - och man känner igen sig. I alla fall alla vi som sett Shogun-serien tills VHS banden tog slut!

Vänta, vänta!

Det är vad jag egentligen håller på med. Det är därför det blir så många bloggar just nu. LITE självinsikt har man ju!
Men jag vaknade bra: Var in och kollade av mailen det första jag gjorde. När jag var klar frågade jag min KÄRE om han skulle titta på nåt???? Gissa vad han svarade!
- Nä, jag behöver ingen internet för jag har ju dig. Du är ju hela världen!!
Vad svarar man på det? Före morgonkaffet?
Hjälp vad jag har det bra, tänkte jag, och pussade på min KÄRE tills Algotvovven blev svartis och ville vara med.

VÄNTAR och väntar och väntar och försöker låta bli att bli förkyld eller vricka fötterna i halkan eller nåt.

NÄSTA vecka
händer allt.
Nästa vecka åker jag till Den Ganska Stora Staden för att göra ett prestigefyllt jobb... (nervös....)
Nästa vecka får jag besked om DET STÖRSTA JOBBET kommer att bli mitt. Med hopp om kontrakt och och.. ja det kan ju bli STORT! Jag håller tummar och hoppas hoppas hoppas.
Nästa vecka kanske jag får leverens på min nya bok som ska komma ut 1 dec. Då blir det massor att göra.

Idag är det fredag. Jag måste vara pigg och utvilad till Nästa Vecka. Så jag kan bolla alla projekt i luften samtidigt.
Vilket påminner mig om när jag gick i skolan och INTE lyckades med jonglering nåt vidare. Men min bästa kompis, hon var BRA på det. Tre bollar - inget problem. Usch vad jag tränade - och till ingen nytta alls.
Hon var bara bäst.
Nu för tiden kan jag i alla fall säga att MIN SON KAN det där med jonglering. Åtminstone. Alltså hade tricket bara hoppat över en generation.

Jag ÄR snuvig idag. Usch - det blir nervöst fram till NÄSTA VECKA. Då har jag inte tid alls. Och hur skulle jag kunna stå på scenen med halsont och snuva? Jag bara frågar.
Nä nu blir det honungsvatten och alla tankar på STORA JOBBET !!!! ska exorceras bort (hi hi fyndigt va, halloween och allt)
Eftersom jag ju också är häxa får jag ta till lite hokus pokus-medicin med mycket vitaminer. Lite frukt kanske?
A-----tjo

Hundar kan verkligen fokusera.

Algot på span


Algot på span.
Där går en tik på gatan utanför. Ingenting kan störa en hund då.
Visst det är en gammal bild - men fiin så! Och vovvens koncentrationsförmåga är densamma idag.



 

Jag sitter i jobbläge

.... så ta hit alla uppdragen, nu då!
Nä, tänk att vissa dagar är som tomma på folk och idéer. Det ska sjutton ha ett kreativt jobb. Jag ska hitta på nåt annat att göra. Bli kontorsslav, eller stå i affär eller så. Ja vad som helst, så jag kan visa mina servicetalanger.
Det är ju uppenbart att just idag är det ingen som längtar efter någon av mina böcker, eller att jag ska hålla ett föredrag eller komma med ett förslag som de aldrig hade tänkt på förut eller ja, vad som helst.
Nä idag klarar sig världen utan Bitte.
-Hörde du det Algotvovven. Matte duger inte idag!

Två små ynka idéer har jag ändå grubblat fram. Inte för att de är så värst bra, men jag tror att de ska kunna bli något. En liten saga kanske - eller....
så skrotar jag dem båda två i morgon. Vi får se. Imorgon kan det ju bli en dag som flyter på bara. När man knappt hinner fundera, utan bara tar beslut efter beslut och skriver som en tok i kalendern för att hålla ordning på mötena.

Men inte idag...


Gudars skymning

...vad jag måste vara insnöad!
Jag gjorde precis en liten koll på bloggar. Det visar sig att jag är den enda kvinnan i Orsa över 30 år? Ja i hela Dalarna hittade jag ingen som var äldre eller ens lika gammal som jag.
Hjälp!

Folk kan ju tro att jag har börjat "gå i barndom" som det hette på mormors tid. Fast inte vet jag.
Om jag tänker efter kan det ju också vara ett symtom på att jag har lyckats bevara mitt ungdomliga sinnelag. (applåder)
Eller inte växt upp ännu? (usch)

Äh - varför fundera över sådant. Jag skriver för att jag gillar det - punkt och slut. Dessutom var det väl någon som sa att övning ger färdighet. Om jag nu tänkt mig en framtid med flera bokutgivningar??? Ja just det.
Man får väl ÖVA om man vill?
Och när nu vädrets makter har hjälpt till att hålla mig inomhus.....
Fast idag är det inte riktigt sant. Solen skiner och det är rent av behagligt där ute. Sa min käre make i alla. Han som gick ut med vovven.
Ja ja ja men just då satt jag fast i datorn med en massa mejl! OK det var svepskäl.

- Lilla Algotvovven, kom här och gå ut en sväng med matte! Jaså - trött? Jaha, mysa? Det är vad du vill.

Ibland hör jag vad Algot tänker: -Snälla matte. Det är så halt därute. Mina tassar far åt alla håll och jag klarar inte att klättra över snöplogsvallarna bara för att kunna lyfta en sekund på benet vid lyktstolpen. Bara för att sedan bli hängandes som en uppstoppad korv över plogvallskanten. En sådan NESA, snälla matte, bevara mig!

Denna belägenhet är inte ovanlig för taxar minsann. Jag har sett det förut. Ingen vacker syn.
Vi tar det lugnt istället, jag och Algotvovven, i väntan på tövädret.

Algot gillar inte dragspel

....och det gör mig ingenting egentligen. Men det är fler instrument som inte går hem - fiol (men inte när Mia spelar. Hon är ju riksspelman eller -kvinna. Tänk, det hör han det lilla livet), blockflöjt eller spilåpipa (och detta är ju hemskt för jag behöver öva!), sedan har vi ju keyboard som han tolererar bara i vissa lägen och sång! När jag sjunger. Inte när husse sjunger.
 
Däremot är det ett faktum att Algot mår riktigt bra av gitarrspel i alla varianter. Då myser han, bäddar ner sig i gitarrfodralet och sover så sött så. Men slå första bästa disonanta ackord - och ett yrvaket anklagande vovvehuvud dyker upp med örona tilltufsade av sömn.

Vad gör man?
Det är ju helt klart att han är uppfostrad lite fel, men just musiktillvänjingen gick ju av bara farten.  För det mesta är det lugnt, för ingen av oss spelar fiol särskilt ofta och aldrig dragspel.

Men tänk dig om vovven råkar vara med vid en musikalisk sammankomst med lite olika ljudfenomen. Sådant händer ju eftersom han ALLTID är med överallt. (utom om vi ska stå på scenen och "göra nåt" båda två just den kvällen) 

Det ska sägas att vår lilla Algot inte har någon direkt sångröst själv!
Nä minsann, ett gräsligare ylande och småviffande i alla de tonarter får man leta efter. OCH - vid musikaliskt missnöje upplåter han sin stämma! Och BARA då - så han tycker väl att det är bäst och passa på.

Det finns folk som påstår att hundar bara vill vara med och sjunga. Jag har svårt att ta till mig det. För Algots del verkar det snarare som om han vill säga till oss på skarpen för att hans öron gör ont av olåten! (enligt honom alltså)

Tänk, så man kan ha det och just idag också, när jag måste börja öva på min lilla flöjt. Det är ju dessutom en spilåpipa med bar "blå" toner i skalan. Algot tillåter inte ett pip ifrån den utan att harkla sig och sätta igång att överrösta den. Men nästa vecka ska jag faktiskt spela på den vid ett framträdande.

Jag får väl vänta tills husse kommer hem ikväll, smyga mig ut och öva utomhus för alla grannars uppmärksamma öron. Eller ....VÄNTA LITE   jag har det!
Jag kan ju öva i helgen. Då åker vi till stugan och där finns ju ett dass! Härligt, jag låser helt enkelt in mig på dass med spilåpipan.

Dasstricket - jo, det har jag testat en gång förut. Det var sommaren jag fyllde sexton år. Jag jobbade på en fäbodservering och hade köpt en banjo (!) för min första lön!
Inlåsningen VAR helt ofrivillig också. Den banjon följde med mig i en hel vecka överallt. Precis överallt - satt jag och klinkade och slog och övade. Jag kan tryggt säga att jag inte kommer ihåg hur det lät! Det var ju så länge sedan nu...

Banjon var med ända in på dasset. Men då passade mina "vänner" på. De lade på bommen utanför och där satt jag. Inlåst. Men vad gjorde det - jag hade ju banjon med mig.

Efteråt talade de om de väldiga problem de haft att förklara för cafébesökare vad det var som lät. Ingen talade om för mig HUR de till slut hade uttryckt sig heller. Jag vet bara att lär ha låtit hemskt! Med stort H.

Förresten - Jag tycker Algot har rätt. Gitarren är vänligare mot örat än dragspel.  


Men bilden då

ÄH inte har jag hunnit få någon bild ifrån MUSIKMÄSSAN i Orsa ännu.
Men ...
Jag har en bild från Bokmässan i Göteborg (över 100 000 besökare i år igen) som var kul den också.
Fast jag stod i montern nästan hela tiden.
Musikmässan tillbringade jag faktiskt på låtskrivarseminarium i stället. Min monter fick klara sig själv.  Det enda jag gjorde var egentligen att fylla på - broschyrer, godis och så....  OCH TRÄFFA FOLK.
Bygga nätverk heter det numera har jag hört. Men roligt är det.
Bilden är från Göteborgs bokmässa i september i år.
bokmässan -06 Orsamusik-tröjan på!

Vilken helg det var ändå!

Musikmässan i Orsa - det var andra året vi hade det nu i helgen. Jag har just börjat komma upp ur adrenalinruschen. Tempot var ju lika högt som på den stora bokmässan i Göteborg! Mycket mer folk än vad jag trodde lyckdes hitta hit. Fullspäckat program. Ja jag hann ju inte med hälften av alla seminarier och föreläsningar som jag önskat vara med på. Det också - var precis som på den "stora mässan" i Götebnorg varje år.
Inte vet jag hur många som kom. Har inte fått någon siffra ännu men ryggkänslan sa mig att Orsa var fullbelagt under hela helgen. Folk överallt.
Varje kväll var det musik på längden, tvären och kors och tvärs i varenda lokal som kunde uppbringas. Musik är LIVET det - och i Orsa får det ju ta plats.
Fast jag vill ju så gärna vara med överallt - och det går ju inte. Många bra musikaliska band och framträdanden har jag missat - men OJ alla de som jag SÅG!
Tja det är klart att det tar tid att smälta alla sina intryck. Vad är det nu? Onsdag? Ja SE!

Låtskrivarseminarium har jag ju varit med på förut - men denna gången överträffade de andra. Det var TEMPOT, entusiasmen hos ledarna, Michael Blair - har du nån FANCLUB? Där vill jag vara med.

Nu gissar jag att det tar någon vecka men sedan blir det att skriva låtar igen. Det har varit så efter varje seminarium. Man blir så inspirerad, får nästan som en idéchock. Sedan tar nån vecka och så... sitter man där och skriver och filar på musiken, fraserna. Full av skaparglädje.
Så nån gån fram i mitten på november skulle jag tro. Då sitter jag naglad vid datorn och sjunger på nya melodier.
Man vet vad man har att vänta sig.

Ska bara pusta ut lite först, gå ut med hunden och se en trevlig liten seriemördarrulle. (Min bästa hobby)

Så blåste det över

Vi pustar ut. Det har slutat snöa, men blåser gör det fortfarande. Och KALLT är det. Algotvovven sover länge och drömmer om sommarängar. När han väl kommer ut blir det rena chocken. Darrande står han där och sneglar upp emot mig:
- KAN du inte bära mig, matte? Jag ser frågan i hans ögon, men drar honom med mig ut i snön och tänker att vi MÅSTE härdas nu. Alla! Fort, fort går hans små ben. Han skyndar sig och hoppar och skuttar för att komma fram i hjulspåren.
Solen skiner och gnistrar. När vi kommer runt ett hörn tar vinden i och kastar oss åt sidan. Plymen på Algots svans far åt höger och åt vänster. Örona far åt sidorna i motvinden och flaxar vilt. Men nu har han hittat ett TIKspår. Jaha, då var den dagen räddad.
Egentligen skulle jag väl skriva nåt VIKTIGT och angeläget när jag nu äntligen fått upp ögat för bloggar. ÄH!
Det är ju bara kul att skriva så här lite till vardags också. Fast idag var det en kompis som sa att BLOGG - det låter så himla töntigt. Ungefär som en ljudillustration när man tappar en tårta i golvet: BLOGG!   
Visst har han rätt.
Här är min tårta för idag:
Jag gillar fortfarande inte vinter!
Och...
Hur kan det bara ta flera timmar att bli intervjuad om vad man sysslar med? Det blev jag idag. Det TOG verkligen så lång tid. Kan det breo på att jag inte har bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor?
Alltså sysslar jag med allting så länge - tills jag har bestämt mig.
Den tårtan tuggar jag på fortfarande.