algots dagbok

Egentligen kom jag ju hem igår, men det tar ett dygn att komma igen efter en hel vecka på kollo. Så mycket folk, så mycket god mat, så mycket klapp och mys. De gillar mig där i Furudal, det har jag alltid sagt. Den här veckan var inget undantag.
Fast en gång blev jag sur. Det var kvällsmys, och extramatte och extrahusse hade plockat fram vin och ost. Vin i en dunk som stod på golvet. Den brydde jag mig inte ett dugg om, men osten! Den gillar jag. Och så fick jag bara smaka en liten liten bit! Så fräckt, va! De satt där och moffade sig flera lager skivor, och så påstår dem att min "lilla mage" inte tål så mycket - HA!
Jag fick ju lov att ge dem en liten vink. Så jag lyfte helt enkelt vänster fram och sopade till dunken. Och den flög iväg. Tja det var väl inte så mycket i den då, men oj, vilka miner de fick. Och så skrattade dem??!!??? Var det roligt det? Jag bara glodde på dem - där fick de! Nog måste de väl fatta vinken med så grova gester?
Jodå, till slut när de slutat fnissa och klappat om mig, och bett om förlåtelse (pussat och kramat och så...) så fick i alla fall en liten bit ost till - HA! Det lönar sig att vara övertydlig.
Och en tax glömmer ju aldrig heller. Så nästa gång så... ja då ryker dunken igen, om ni inte passar er!