algots dagbok

Det far i mig ibland. TIKAR!!!!!
Sniffar och dofter så huvudet spinner. Och inte vet jag riktigt vart jag ska gå, hur jag ska bete mig. Så det blir mest att pipa och "gnälla" - som matte säger, och springa runt runt benen på både henne och husse.
Matte säger att jag är rent skogstokig!
Det är ju fel - tiktokig heter det väl?
Så får jag då ÄNTLIGEN gå ut. Ja, jag springer ut och in ut och in, och det är ju inte alltid så att matte och husse har lust med det. Ändå följer de med mig för det mesta.
Så fort jag sticker nosen utanför dörren drar jag allt jag orkar iväg till Trissan. Det är nämligen hennes fel alltihop - hon LÖPER!
Och dit får jag förstås inte gå.
Så jag sniffar och sniffar och benen darrar av mysiga dofter från hennes promenadstråk. Det tar låååång tid att komma förbi hennes hus. Jag hr för det mesta helt glömt bort att jag kanske till och med var lite nödig. Det är bara TIKAROMEN som existerar!
Husse drar i kopplet, matte drar i kopplet och tjatar: NEJ NEJ INTE DIT! KOM HÄR och så är vi förbi hennes infart.
Än en gång missade jag tillfället.
TVI!
Så går vi lite lugnar ett tag, gör det vi ska och så går vi hem. Matte före - sedan jag, i protest nu, för jag VILL tillbaks till Trissan.
Tänk vad ljuvligt det doftar där. Fattar du inte, matte? Husse?
FY vad jag känner mig rastlös.
Vi går hem, och in, och matte och husse sätter sig tillrätta i soffan. HUR kan dem, GNÄÄÄLLLL! Fattar ni inte att det är TIK därute!
Följ med mig ut! Jag MÅSTE ut! NU!
suck
Det är inte så lätt att vara hund heller kan ni tro!
gnäll - piiip
I natt ska jag drömma om Trissan...
(Vaddå? Skulle jag vara för gammal? Knäppis där, jag är ju i mina bästa år, vet ja, och 12,5 är väl ingen ålder på en tax?)